tisdag 22 december 2009

All I want for Christmas...

...is you.

I morgon börjar julfirandet i vår familj, först ut är hos farmor och farfar tillsammans med faster, farbror Alexander och farmormor. Som vanligt när det är kalas är alla där. Alla utom du.

tisdag 8 december 2009

Ett ögonblick i sänder

Vi hör en vän berätta om ett par
som har en son med bara några veckor kvar.
Dom kämpar för att hålla uppe modet,
det är tydligen någonting med blodet.

Dom tar en dag, ett ögonblick i sänder.

Mamma lyssnar på Bo Kaspers orkester och gråter. Det är så smärtsamt, så verkligt och så nära. Och så minns jag plötsligt vad som hände när du kom till oss. Då går det inte längre att andas. Det går inte att leva med sitt döende barn i famnen. Det går inte att leva utan sitt barn.

fredag 4 december 2009

Vackert vinterväder

Älskade Nils. Din lillasyster och jag går på promenad i det vackra vintervädret här hemma och njuter och saknar dig.

torsdag 12 november 2009

547 dagar

Det är så länge sedan du dog i mammas och pappas famn, Nils, men ändå så kort tid sedan. En dag läggs till en annan och de blir veckor, år. Varje dag, varje minut finns du i våra tankar och vi saknar dig hela tiden.

Vår älskade, vackra son.

söndag 25 oktober 2009

Ett och ett halvt år

Jag drömmer om hur det hade varit att ha dig här och pussa dig - lite extra just i dag.

onsdag 21 oktober 2009

Arg och ledsen

Du är världens underbaraste son, du är allt jag någonsin drömt om. Dagarna med dig plockar jag fram ur minnet som några av de bästa och finaste i mitt liv. Du och Siri är det största och vackraste som hänt mig och pappa.

Ibland säger folk så konstiga saker, Nils. Som att det var skönt att du inte blev äldre än du blev och att du har det bättre nu. Mamma och pappa har också fått höra att vi kan skaffa nya barn eftersom du dog. Men det funkar ju inte så! Det gör mig så arg och ledsen att det finns så konstiga tankar hos folk, extra konstigt är det att de som också är föräldrar kan tänka så.

Mamma och pappa är otroligt glada för att vi fick just dig, vi vill inte ha någon annan! Vi är tacksamma för att du var hos oss i 18 dagar, men givetvis hade vi velat behålla dig längre. När du var hos oss mådde du bra, och det kan inte finnas något bättre ställe att vara på än i famnen hos sin mamma och pappa som älskar en över allt annat. Och du är inte utbytbar! Jag tycker det är en förskräcklig tanke att man skulle kunna ersätta ett barn med ett annat, en människa med en annan. Sorgen över att du är död känns inte något bättre eller lättare för att Siri är här. Du och Siri är två olika personer, ni är våra två barn. Saknaden efter dig och glädjen över dig är så stor, liksom glädjen över Siri är stor, enorm! Mamma och pappa älskar er lika mycket båda två - vi älskar er mest!

Och de människor som tycker att man kan skaffa nya barn när någon dör måste i så fall också tycka att småsyskonen är ersättare. Avbytare. Inte ordinarie. Den tanken är så hemsk så jag ryser.

måndag 12 oktober 2009

Den 12:e. Igen.

Samtidigt som jag håller på att spricka av stolthet över din lillasysters framsteg ligger saknaden efter dig som ett tungt ok på mina axlar.

Älskade, älskade fina lilla pojke. Jag älskar dig och saknar dig om vartannat och samtidigt.

torsdag 8 oktober 2009

Nils

Grattis på namnsdagen.

lördag 26 september 2009

Kära nån vad tiden går

Förlåt, älskade pojke. Du blev ju 17 månader i går! Jag hänger inte riktigt med märker jag...

I dag har du fått nya blommor på din grav, vit ljung. Det blev jättefint.

fredag 25 september 2009

16 månader

Jag skrev för ett tag sedan att små kistor inte skulle behövas, Nils. I dag ska mamma, pappa och Siri på begravning. Det är ingen liten kista, men det är en alldeles för ung person som ligger i den.

Ingen ska behöva begrava sina barn. Du och Per får ta hand om varann, han får lära dig att sparka boll. Och du får berätta för honom att du blir 16 månader i dag.

Jag älskar dig och håller lillasyster nära, nära. När hon vaknar ska vi titta på kort från när du var här. Jag älskar dig och din syster.

torsdag 17 september 2009

Grå och tung

Innan du skulle födas bäddade vi din lila säng, Nils. Mamma strök lakan och vi gjorde fint där du skulle sova. Men du sov aldrig där, älskade barn. När du var hos oss sov du i vår säng, vi låg alla tre och andades tillsammans.

Din lillasyster sover i er säng, det har hon gjort ända från början. Men nu står den inte kvar bredvid pappas och mammas. Nu står den i barnrummet, Siri har fått ett alldeles eget rum. Det känns både stort och vemodigt, sängen som du skulle sovit i, sängen som lillasyster sover i, rummet som skulle blivit ditt som nu lillasyster har. Det är så många känslor, Nils. Jag saknar dig så mycket, det är så tomt utan dig.

Nu är det september igen. Du skulle varit vår lilla ettåettthalvtåring som sprang omkring här hemma och myste med mamma, pappa och lillasyster. Vi skulle hållit dig i handen när vi gick nedför de två trappstegen så du kunde busa på gräsmattan.

Det är så mycket som inte fick bli. Det är så mycket vi inte hann göra. Älskade, älskade Nils.

fredag 21 augusti 2009

De skulle inte behövas

I dag begravs ett barn, Nils. En liten flicka som vi inte känner, men som vi känner med. Mamma och pappa vet vad hennes föräldrar går igenom i dag och du vet vad som händer med den lilla flickan.

En vit kista. Vackra blommor. Familj och vänner. En obeskrivlig sorg som aldrig går över.

Små vita kistor skulle aldrig behöva tillverkas, Nils. Inga föräldrar ska behöva begrava sina barn oavsett hur gamla eller unga de är.

lördag 8 augusti 2009

Några var sjuka och andra var döda

I dag har det varit släktkalas, Nils. Alla presenterade sig, och pappa och mamma - tvåbarnsföräldrarna - stod där med endast din syster. Med på kalaset var er sysling Oskar, nästan jämngammal med dig...

Jag önskar du var här nu så jag fick smyga in till ditt rum och titta på dig när du sover. Jag önskar att jag fick stoppa om dig och klappa dig varligt på kinden. Din underbara syster ligger i sin säng bara några centimeter från mig och jag ska just sluta skriva för att ge henne en försiktig puss. Mina älskade, älskade barn!

måndag 27 juli 2009

En liten, liten tand

Nils, Nils - min älskade son! Vet du vad som hände på din femtonmånadersdag? Din lillasyster fick sin första tand! Jag kan inte förstå att hon redan blivit så stor...

I går såg jag en film där det var en son som dog. Det gör ont i bröstet och tårarna känns som de vore hundra grader när de tränger fram. Jag vet hur det känns. Jag önskar att jag inte visste.

måndag 13 juli 2009

Fjorton månader

I går hade jag ett gruskorn som skavde vid varje andetag, Nils. Jag andades in och ville skrika av smärta. Jag andades ut och grät. Sorgen efter dig blir inte mindre, mitt älskade barn.

I går var vi vid din grav och pysslade. Vi sjöng för dig alla tre och Siri skrattade lite. Vår lilla familj.

onsdag 1 juli 2009

Solsken

Det är så varmt och vackert väder, Nils. Om du hade varit här hade du fått springa i vattenspridaren och ätit glass. Och när du tröttnat hade vi suttit på en filt i skuggan och läst böcker och sjungit för lillasyster.


Och titta, Nils! Vi kommer få körsbär snart. Jag hade älskat att tvätta bort körsbärsfläckar från dina små kinder.

onsdag 24 juni 2009

Stora smultron

Lillasyster tar en eftermiddagslur i värmen, och mamma har plockat smultron. Några var så stora att de hade fyllt hela din lilla hand, Nils. Värmen och smultronen påminner så mycket om förra året. Allt påminner om dig. Jag är så ledsen över att du inte är här, Nils. Jag är så ledsen över att jag aldrig får höra dig säga "mamma".

Samtidigt är jag glad över att vi fick en tid tillsammans, min älskade son. Jag är glad över att du var här, tiden med dig är ovärderlig.

torsdag 18 juni 2009

Nu skulle vi

Nu sover lillasyster, Nils. Nu hade du och jag haft egen tid tillsammans att busa på! Jag hade gett dig all uppmärksamhet nu! Kanske hade du velat rita. Eller läsa. Eller springa runt, runt i huset och skrika.

Kanske hade du velat gå ut i regnet, Nils. Du hade fått äta alla smultron du kunde hitta. Och så kunde vi plocka blommor till midsommarstången och ställa i en hink med vatten.

Nu när lillasyster sover är det så jobbigt tyst här hemma, Nils. Vad jag saknar dig!

söndag 7 juni 2009

Du var inte med

I dag har vi haft kalas för din syster, Nils. Det är så fint att få fira tillsammans med släkt och vänner! Jag minns för drygt ett år sedan när några av dem var här när du hade somnat in och de kom för att ta farväl.

Men i dag fick vi fira livet, Nils. I dag fick glädjen vara nära och även att du inte var här så kände jag din närvaro! När du levde hade vi akut-dop för dig på BIVA i Lund, men i dag hade vi planerat kalas för din syster. Det är så många tankar som far i mitt huvud, Nils. Jag vill ha dig tillbaka. Jag vill ha dig tillbaka!

söndag 31 maj 2009

Mors dag

I dag är det min dag Nils, min andra mors dag. Det är smärtsamt att du inte kan vara här och krama mig.

torsdag 28 maj 2009

Vackra syrener

Den här tiden för ett år sedan gick din pappa och jag runt på kyrkogården för att besluta var din sista viloplats skulle vara. Det är så förbannat fel och vidrigt sorgligt! I morgon för ett år sedan var den absolut sista gången vi såg dig, i morgon är det ett år sedan begravningen. I morgon för ett år sedan var våra vita syrener som vackrast och pappa och mamma plockade varsin kvist till dig. Och vet du, Nils?! Även i år är de som vackrast nu.

Medan tårarna strömmar nedför mina kinder ligger din lillasyster i min famn och äter. Hon håller med sin lilla hand i mammas tröja, ett stadigt grepp som vore hon rädd för att jag skulle försvinna. Men jag försvinner aldrig ifrån mina barn, jag kommer aldrig att släppa din syster.

onsdag 20 maj 2009

Nej

Jag vill inte att du ska vara död.

söndag 17 maj 2009

En liten lort

I fredags var lillasyster och jag på avdelning 15. Men du behöver inte oroa dig, Nils - Siri är alldeles frisk och behöver inte ligga där som du gjorde. Mamma och lillasyster var där för att låna en bröstpump för att mamma ska bli mjölkdonator så att små, förtidigt födda bebisar ska få nyttig mjölk innan deras mammors mjölk kommit.

För nästan exakt ett år sedan var mamma och pappa där - efter att du dött - för att lämna tillbaka en bröstpump som vi lånat för att kunna ge dig mat genom sonden. Det var så jobbigt att vara där igen, det är så mycket sorg förknippat med neo-intensiven. Men om man lever hela sitt liv och undviker det som är jobbigt är man ingen människa utan bara en liten lort.

Mamma vill inte vara en lort, mamma vill vara en människa. En bra.

tisdag 12 maj 2009

En vacker dikt till vår vackra son

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone.
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead,
Put crépe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song,
I thought that love would last forever: 'I was wrong'

The stars are not wanted now, put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

W.H. Auden

söndag 10 maj 2009

Den sista

Nils, du är vårt första barn. Allt som hände med dig var första gången för oss, men det blev också den sista. I dag är det söndag och för ett år sedan var det den 11 maj. Det var den sista gången vi gick och la oss tillsammans, du, pappa och jag.

Lillasyster har gått och lagt sig nu, Nils. Det är första gången som hon sover på kvällen den 10 maj, men det är inte den sista. Lika säkert som vi visste att du skulle dö - lika säkert måste vi veta att din lillasyster ska leva. Livet tog slut när du dog, men det har på många sätt återuppstått i och med din syster. Allt är så rörigt, det enda jag vet är hur mycket jag saknar dig och hur mycket jag njuter av att din syster är här. Och att jag älskar er båda och er pappa.

måndag 4 maj 2009

Den här tiden för ett år sedan

Jag orkade inte skriva om den 29 april, Nils. Jag klarade inte av att sätta ord på när vi fick beskedet att de inte skulle operera dig, att de skulle koppla loss respiratorn och att du troligtvis skulle dö då. Jag orkade inte gå igenom minnet av akut-dopet, när de kopplade loss respiratorn och när du nästan dog i våra armar. Det enda fina med den dagen var att vi för första gången fick somna tillsammans, du, pappa och jag.

Dagen efter fick vi åka hem, Nils! Valborgsmässoeldarna brann som för att salutera din hemkomst och mamma och pappa kände sig lyckliga.

tisdag 28 april 2009

28 april för ett år sedan

Den 27 april förra året beslutades det att du skulle åka till Lund och en helikoptertransport bokades. Vi fixade och förberedde inför din avfärd, du skulle åka med läkare och sköterska för mamma och pappa fick inte plats i helikoptern. Vid sextiden en mulen söndagskväll fick vi pussa dig farväl och lägga dig i en transportkuvös och följa dig till helikoptern. Vi stod på helikopterplattan och tittade efter er så länge vi kunde se er och vi visste inte om vi sett dig i livet för sista gången.

Pappa och mamma fick åka hem för att packa om våra väskor. När vi kom hem fick vi uppleva alla nyblivna föräldrars värsta mardröm - vi fick komma hem utan vårt barn. Vad packar man, hur mycket packar man när man inte vet hur länge man ska vara borta? Vi yrade omkring här hemma och försökte packa allt vi kunde ha användning för. Sen körde vi vår nyköpta familjebil till Lund. När vi kom dit letade vi reda på BIVA och ditt rum. Du sov och resan hade gått bra. Det var underbart att få pussa dig igen!

I dag för ett år sedan var det måndag och du vaknade upp din första morgon i Lund. Eller - vid sjutiden på morgonen lades du i respirator. Mamma och pappa hade sovit ett par timmar på patienthotellet intill och sprang till BIVA så fort vi vaknat. Det var en jobbig syn med dig i respirator. Det var fruktansvärt hemskt att inte få ha dig i famnen. Senare den dagen gjordes MR på dig. Den började vid lunchtid och skulle hålla på ett par timmar. Sköterskan skulle ringa oss när du var tillbaka på rummet. När ingen ringt vid 14 blev vi oroliga, men ingen svarade på ditt rum. När vi inte hört nåt vid 15 var vi i upplösningstillstånd. Först vid 17 var undersökningen klar och vi fick träffa dig. Då hade du en kroppstemperatur på 32°C. Älskade Nils, du var så kall!

Vi skulle få svar på MR redan samma kväll, men framåt 21 förstod vi att vi skulle få gå och lägga oss ovetandes denna kväll. När vi la oss hade vi hopp, men vi kände en väldigt närvarande oro.

lördag 25 april 2009

Den 25 april för ett år sedan

Klockan 08.11 för ett år sedan föddes du just den här dagen. Förra året liksom i dag var det toppenväder, fast förra året var vi inne hela dagen. Direkt när du kom ut ur mammas mage förstod vi att du inte mådde bra - du syresatte dig inte ordentligt och fick läggas in på avdelning 15. Ditt hjärtfel konstaterades med ultraljud och mamma och pappa fick prata med flera olika läkare. Ultraljudsbilderna skickades till Lund och jag har för mig att det redan denna dag - din första i livet - pratades om att du eventuellt skulle åka dit för att träffa duktiga barnkardiologer.

Du fick medicin för att hålla ductus öppen och du fick syrgas. Det var så många sladdar och slangar kopplade till din lilla kropp och det var ett bestyr att flytta dig från din värmesäng till mammas eller pappas famn. Men i vår famn behövde du ingen syrgas, för så mycket kan kärlek och närhet göra! I vår famn mådde du bra. Vi mådde bra med dig i vår famn.

Vid 23-tiden gick mamma och pappa in till sitt rum som låg alldeles intill ditt, Nils och vi undrade vad som egentligen hänt. Att bli förälder är det största som kan hända, och vi hade fått det vackraste gossebarn vi någonsin sett! Men vi fick inte ha dig hos oss och vi var så oroliga för dig! Du fick inte ha oss hos dig, du fick ligga ensam i en värmesäng. I rummet bredvid vårt låg du med en massa sladdar kopplade till din lilla kropp. I rummet bredvid låg du och kämpade för ditt liv samtidigt som mamma och pappa kämpade för sina.

Grattis på födelsedagen

Mamma, pappa och lillasyster smyger tyst upp och prasslar med paketen. Vi tänder ett ljus som mamma bär i handen - pappa bär två paket och din syster. I samma ögonblick som vi smyger in i ditt rum så börjar vi sjunga: "Ja må han leva".

Precis så skulle det varit i dag, Nils. Vi älskar dig, kära prins.

fredag 24 april 2009

Den 24 april för ett år sedan

I dag för ett år sedan var mamma hemma och väntade på att du skulle födas, Nils. Men jag väntade dig inte riktigt än - du skulle inte komma förrän fjärde maj. Just den här dagen för ett år sedan var jag väldigt hungrig och arg på min kropp för att den krävde en massa mat, för jag hade ingen lust alls att äta hela tiden. Såhär i efterhand förstår jag ju att kroppen ville lagra energi inför förlossningen. Hursomhelst så ignorerade jag hungern genom att gå promenad, fotografera och premiärklippa gräsmattan för året. Sen fick jag äta lunch minns jag. På kvällen sjöng jag med kören och jag antar att det var vid den här tiden som jag äntligen kom i säng. Jag minns att jag inte somnade den kvällen. Jag minns att 18 minuter in på den 25 april kom den första värken.

I dag har pappa, mamma och lillasyster handlat ettårspresent till dig, Nils. Och i morgon ska mamma baka gräddtårta. När vi tittade på födelsedagskort till dig i dag fanns det många fina att välja mellan, Nils. Min blick fastnade på ett med en giraff på där det stod "Miss you". Men vi köpte ett annat som det stod "Grattis" på istället. För i morgon fyller du år. I morgon blir min stora kille ett år, och fastän du inte är här så ska vi fira - pappa, lillasyster och jag. Vi ska sjunga högt och vackert och mumsa fika i solen. Din frånvaro kommer att vara extra påtaglig, Nils. Förlusten av dig kommer att kännas extra smärtsam.

Nu ska mamma krypa ner i sängen bredvid pappa. Om lite drygt en timma är det ett år sedan äventyret började, och just nu för ett år sedan var livet perfekt.

tisdag 21 april 2009

Babymassage

I går var din lillasyster och jag på babymassage Nils, och efteråt fikade vi mammor ihop. På öppna förskolan var det också äldre barn med sina föräldrar. En mamma kände jag igen - vi gick föräldrautbildningen tillsammans när du låg i min mage. Hennes lille son är 18 dagar yngre än dig. Hennes sons liv började den dagen ditt liv slutade.

Det var med blandade känslor jag tittade på honom, Nils. Han var så fin och jag kunde verkligen förstå hur stor du hade varit nu om du fått leva. Då hade du och jag varit på öppna förskolan tillsammans och du hade ätit kex. Och Siri hade suttit i min famn. Vilken söt liten familj vi varit! Det hade varit underbart!

Nu ska jag torka mina tårar som trillat ner på din lillasysters huvud och ge er pappa en stor puss, för han kommer hem från jobbet nu.

tisdag 14 april 2009

Nya blommor i dag

I dag har vi planterat lite nya blommor på din grav, Nils. Jag ser fram emot när Lillasyster kan välja blommor till dig.

Puss från mamma.

måndag 13 april 2009

En iskall klo

Saknaden efter dig är som en iskall klo som snörper om mitt hjärta, Nils. I går var det elva månader sedan du dog, och det är mindre än två veckor kvar till din födelsedag.

Sorgen gör det svårt att andas, Nils. Sorgen har ett hårt grepp om mitt hjärta, men varje gång jag tittar på sin vackra lillasyster så tinar klon, den har kvar sitt grepp - men den tinar. Livet är så tungt utan dig och så lätt med din syster. Glädje och sorg kom hand i hand när du föddes, och de håller fortfarande handen.

Älskade, underbara Nils, vad vi saknar dig!

lördag 11 april 2009

Påskkalas

Det är så många kalas på påsken, Nils och nu förstår jag verkligen varför pappa och jag åkte bort i julas. Alla är med på kalasen, alla utom du.

Jag vill åka bort, bort, bort. Jag vill ta med din lillasyster och din pappa och resa iväg för på kalas är allt som vanligt, men det är inte livet utan dig. Du saknas alltid, men ibland blir det extra påtagligt.

Jag saknar dig

Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig.

NILS!

Du saknas.

torsdag 2 april 2009

Kottar

Din farfar och jag pratade om vilket mirakel det är att lillasyster flyttade in i mammas mage så fort efter att du var född, Nils. Då berättade farfar för mamma om granar - när de är döende sätter de jättemånga kottar för att trygga fortplantningen.

Så var det för pappa och mamma - räddningen för oss var ett nytt litet frö. Det enda sättet för oss att leva när du lämnat oss var hoppet om nytt liv. Och vi lever, Nils. Mamma och pappa lever tillsammans med din lillasyster. Och du lever i våra hjärtan, minnet av dig kommer alltid att leva kvar.

onsdag 25 mars 2009

Elva månader och tre veckor

I dag skulle du blivit elva månader, älskade Nils. Häromdagen föll det snö igen och i dag har solen skinit. Siri, pappa, mamma och din faster har varit på promenad och jag tror jag hörde vårfåglar. Snart blommar nog tussilagon i dikeskanten också. Det gör ont i mig att du inte får uppleva våren, Nils. Det smärtar att vi inte får uppleva den tillsammans.

I går blev Siri tre veckor. Hon är så fin Nils, hon är lik dig! Hon ligger här bredvid och håller på att vakna och gör så söta miner och ljud och jag känner att vi upplever lite av dig genom henne.

fredag 20 mars 2009

Lika länge

I dag har din syster varit här lika många dagar som du var hos oss. Men din syster ska inte dö i dag, Nils. Din syster ska fortsätta ligga i vår famn och bli älskad såsom du blev. Din syster ska leva med oss och fortsätta vara den underbara människa hon redan är.

Lillasyster får all kärlek som du inte hann få. Plus all den kärlek som hon skulle fått även om du var här.

onsdag 18 mars 2009

Två veckor

I går blev din syster två veckor, Nils. Pappa började jobba igen, så Lillasyster och jag myste hela förmiddagen och gick en promenad i den svala vårluften. Sen gick vi hem och lagade lunch till pappa medan Lillasyster sov så sött i er vagn. När pappa kom hem var vi ute i trädgården en stund.

I måndags fick Lillasyster se din viloplats. För första gången var vi samlade hela familjen. Det är så fel, Nils. Du skulle varit med oss, du skulle levt med oss!

Livet är så tomt utan dig, livet är så fint när din syster är här och du borde få uppleva det du också.

Kärleken är så stor, Nils. Kärleken är det vackraste som finns.

torsdag 12 mars 2009

Tio månader sorg - och nu även glädje

För tio månader sedan var det du som låg i vår famn, Nils. För tio månader sedan strök vi dig över håret och klappade din kind. Nu ligger Lillasyster här och äter.

Klockan 15.10 i dag sjunger vi Trollmors vaggvisa för dig alla tre. Du saknas. Jättemycket.

tisdag 10 mars 2009

Frusen

När du var här var vi så oroliga över att du skulle frysa, vi tog på dig kläder, strumpor, filt och mössa och höll dig nära, nära i famnen. Ändå var du kall. Vi är oroliga för att lillasyster ska frysa också, men hon är varm, Nils. Vi håller henne nära, nära i famnen och lyssnar på hennes andetag. Vi njuter av hennes närvaro, vi njuter av att hon lever. Och vi saknar dig.

Lillasyster är så söt, jag önskar så starkt att du fått träffa henne. Jag vet att du hade varit stolt. Jag hade varit stolt över dig. I dag fyller hon en vecka, det firar vi med extra mycket gos.

torsdag 5 mars 2009

Hon är här nu

Du har blivit storebror, Nils! Världens vackraste lilla flicka kom till oss i tisdags, du har fått världens vackraste lillasyster.

fredag 27 februari 2009

På promenad

I dag har mamma gått promenad, Nils. Det har töat och bildats vattenpölar. Eftersom inte du kan hoppa i dom, så gjorde mamma det istället.


tisdag 24 februari 2009

Ett minne jag inte vill ha

I morgon är det tio månader sedan du föddes, älskade Nils. Jag minns förlossningen, jag minns tiden på avdelning 15, jag minns den hemska tiden i Lund och jag minns att vi fick komma hem. Med dig.

Jag minns hur det var att pussa dig, att ligga bredvid dig i sängen och lyssna på dina andetag. Jag minns hur det var att titta på dig och hålla din lilla hand och klappa din vackra kind. Jag minns hur det var att hålla dig i famnen.

Jag önskar att jag inte behövde minnas hur det kändes att hålla dig i famnen och veta att du skulle dö.

torsdag 19 februari 2009

Safta och sylta

Jag kokar jordgubbssaft. Doften sprider sig i köket och jag kan nästan minnas sommaren, jag kan nästan minnas solvarma jordgubbar och saft i ett immigt glas med många isbitar. Men här är det vinter och stilla. Här är det tyst och allt som är gott kan jag blott förnimma. Saknaden efter min döda son blandas med ett litet, försiktigt hopp - sprött och skört som fjärilens vingar - om att få leva med hans småsyskon.

Jag är arg, jag tycker att livet är futtigt. Jag är så ledsen över att vi fick nöja oss med 18 dagar tillsammans med vår son, när hela livet var det som utlovats. Jag tar ut min frustration med morteln mot de halvfrysta lingonen. Jag rör och stöter och aldrig har världen sett så välrörda lingon. Men det tjänar ingenting till, livet blir inte bättre för att bären är rörda. Nils kommer inte tillbaka fastän jag kokar saft till hans tiomånadersdag som är nästa vecka.

Nils kommer aldrig tillbaka.

tisdag 17 februari 2009

Evighet

Nils, när vi väntade dig, väntade vi också något evigt. Du skulle bli vår evighet, du skulle finnas en hel livstid. Du skulle finnas vår livstid. När vi väntade dig väntade vi ett liv fyllt av kärlek, en ändlös, ovillkorlig kärlek. Vi väntade lyckan. Vi väntade livet.

Kärleken till dig är ändlös, men du var här så kort tid, Nils. 18 dagar är på tok för kort. Tomheten är på tok för stor. Du är på tok för söt. Vi älskar dig, men fick visa det på tok för lite.

torsdag 12 februari 2009

Dina kläder

Mamma och pappa har tvättat dina kläder som ditt småsyskon kommer få använda, Nils. De små kläderna hänger på tork och det känns så tomt. När vi tvättade kläderna åt dig var livet perfekt, nu kommer en annan vår, en annan tid, ett annat liv.

I våra liv kommer det komma ljusglimtar, men om du hade varit här hade det varit ljust hela tiden.

I dag har det varit mörkt i 9 månader.

söndag 8 februari 2009

Bröllop

I går var mamma och pappa på bröllop, Nils. Talen vid middagen handlade en hel del om att brudparet ska få barn och hur lyckliga de är och kommer vara. Talen handlade om en ljus framtid.

När mamma och pappa gifte sig sades samma saker, Nils. Och nio månader senare kom du, älskade, efterlängtade barn!

Men det gör så ont att höra samma ord till andra människor. Det smärtar att vi trodde allt gott skulle komma till oss och få stanna. Det är så frustrerande och sorgligt att du inte är hos oss, Nils, när allt vi någonsin levt för var du.

onsdag 4 februari 2009

Allt går runt, men cirkeln är inte sluten

I går strök jag lakan, Nils. Ett litet underlakan, ett randigt kuddfodral och påslakan. Samma lakan jag strök åt dig, Nils, för bara drygt nio månader sedan. Och dagen efter kom du.

Som vi saknar dig, älskade barn. Inga ord kan förklara. Tomheten är enorm och tystnaden gnager. Nu skulle det varit full rulle här hemma, du hade nog varit en riktig busunge. Men det enda vi hör är tystnaden, det finns inget barnskratt i våra väggar.

söndag 1 februari 2009

Lycka och rädsla

"Hon berättade att hon var rädd. Jag frågade varför och hon svarade: 'För att jag är så innerligt lycklig.' Jag frågade varför det var skrämmande och hon svarade: 'För att de bara låter en vara så här lycklig när de tänker ta något ifrån en'." (Citat hämtat ur "Flyga drake").

Jag kände mig ibland rädd när du låg i min mage, Nils. Men mest var vi bara lyckliga, innerligt lyckliga. Sådär lyckliga som enligt Murphys lag aldrig faller väl ut. Men var vi lyckligare än andra, som får behålla sin lycka?

Sedan du lämnade oss har vi inte kunnat känna innerlig lycka, Nils, faktiskt inte mycket lycka alls. Det finns för mycket smärta och saknad. Den där underbara, naiva lyckan kommer vi aldrig mer kunna uppleva, men jag hoppas vi kommer våga vara lyckliga igen. Hoppas inte lyckan blir alltför god vän med rädslan.

onsdag 28 januari 2009

Syskonrivalitet

När jag tänker på dig Nils, när jag saknar dig och gråter så jag skakar så sparkar det till i magen. Ditt syskon vill också ha min uppmärksamhet.

När pappa och jag pratar med ditt syskon i magen om kvällarna, pratar vi också med dig. Allt vi sa till dig när du låg i min mage, alla drömmar vi hade med dig är inte borta, Nils, men de är krossade. Vi drömmer fortfarande om att få uppleva allt med dig, men vi vet att det inte går. Försiktigt hoppas vi på att få uppleva ditt syskon, men vi vet att det inte kan gottgöra något. Vi vet att det är en annan del av livet.

söndag 25 januari 2009

Kalas på din niomånadersdag

Du saknas varje dag, men på dina månadsdagar går det inte att undgå att fundera lite extra på hur du skulle varit, vilka egenskaper du skulle haft och vad vi skulle hittat på just i dag.

Jag vet att du skulle varit underbar och jag vet att du är älskad av så många. Mest av mamma, pappa och ditt småsyskon i magen.

torsdag 22 januari 2009

Inte som vi önskat

I går hade pappa och mamma förlovningsdag, Nils. Vi var på bio och hade en mysig kväll. Men vi hade så mycket hellre varit med dig, busat och nattat dig tillsammans.

Jag är så trött på att nöja mig med vad livet erbjuder utan dig.

onsdag 14 januari 2009

Dödsannonsen

Det var helt förfärligt att behöva skriva dödsannonsen. Hur ska man någonsin kunna göra en sådan sak, att skriva en dödsannons till sin son, till sitt efterlängtade barn?

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom."

Så skrev vi och det är så vansinnigt sant. För livet var i det ögonblicket alldeles perfekt, det barn som vi så länge väntat på kom till oss och det var vårt barn! Det var vår Nils. Det var vårt mirakel.

Det som hände sedan, Nils - dagarna på intensiven, dagarna i Lund, beskedet att du inte gick att rädda - var helt omänskligt att gå igenom. Dagarna i hemmets lugna vrå var underbara, samtidigt som de var alldeles hemska. Vi visste ju att du skulle dö. Vi visste att du levde på lånad tid, fastän ditt liv nästan inte hunnit börja. Att hålla dig i famnen, att titta på dig, att pussa dina små läppar och veta att varje gång kanske var den sista var alldeles... ord kan inte beskriva hur det var.

Tänk om vi på något sätt kunde få dig tillbaka.

måndag 12 januari 2009

söndag 11 januari 2009

Den 11 var den sista söndagen

Den 11 den här månaden är en söndag, precis som det var i maj förra året. I morgon är det den 12 igen och klockan 15.10 för åtta månader sedan hände det oundvikliga.

Jag läste om en studie i tidningen, Nils. En studie där man testat syremättnad hos nyfödda barn för att upptäcka ductusrelaterade hjärtfel. Det var såna där band med röd lampa på som du hade om din lilla hand och fot, Nils. Läkarna upptäckte ditt hjärtfel direkt när du var nyfödd, men du gick inte att rädda, Nils. Det fanns inget de kunde göra för dig.

Vi sörjer dig och det gör så fruktansvärt ont att du är borta, Nils. Jag vill skrika ut min sorg, men det finns ingen som hör, det är ingen som kan höra sådan smärta.

onsdag 7 januari 2009

Dagen gryr

Nils, jag minns morgonen den 25 april när du var på väg att födas. Pappa och jag kämpade på inne på förlossningsrummet, vi gick till fönstret och tittade ut. Jag minns inte vad klockan var, men staden utanför började vakna och solen var en bit uppgången och jag tänkte att det här ska jag komma ihåg! Det här ska jag berätta för mitt barn när hon/han blir stor.

Nån timma senare hade jag dig på mitt bröst, Nils. Älskade, efterlängtade barn. Men jag fick aldrig tillfälle att berätta för dig om den vackra dagen du föddes på, så jag sparar det i minnet. Och varje gång en vacker dag gryr tänker jag på den tidiga morgonen den 25 april när vi stod där vid fönstret, pappa och jag med dig i magen. Jag tänker på dig Nils, på det första mötet när du lades på mitt bröst. Jag tänker på vad som hände sen.

Minnet av dig gör mig varm och glad.

lördag 3 januari 2009

Nytt år, samma drömmar

Älskade Nils, nu är det 2009. Du skulle inte ha märkt någon skillnad egentligen, det är ungefär samma som för några dagar sedan.

I dag har det snöat och pappa och mamma är lediga tillsammans. I dag skulle du åkt pulka, Nils. Mamma och pappa skulle gått på grusvägarna hemma med dig på släp. Vi skulle njutit av tid tillsammans, med avkoppling och närhet. Vi skulle njutit av dig.

Du saknas, Nils.