Tiden läker inga sår

Nu har det varit jul igen, Nils. Vi har varit vid din grav och skottat snö, tänt ljus och lagt en julklapp. Och sjungit förstås, Siri väljer alltid "Blinka lilla stjärna". Vi sjunger och det har varit så kallt att tårarna frusit innan de ens börjat rinna.

Det är så ohyggligt smärtsamt utan dig, Nils. Sorgen och saknaden gör precis lika ont och det är fortfarande svårt att andas.

Att sjunga vid din grav i stället för att se dig öppna julklappar. Att lägga presenter vid din sten i stället för att se dig busa med dina syskon. Att sakna dig i stället för att stoppa om dig om natten. Att gråta av saknad i stället för att lukta på ditt hår.

"Hej då Nilsen." sa Siri när vi gick tillbaka till bilen. "Sov gott, Nils."

Såren är öppna och onda och ingen tid i världen kan läka dem.

12 december och tredje advent

I dag var vi hos dig och skottade snö, Nils. Vi skottade undan snön och fick fram din fina sten och lyktan så vi kunde tända ett ljus. Det blåste så kallt på kyrkogården i dag, Nils. Kylan bet i kinden och tårarna frös nästan fast på kinden. Siri ville sjunga "Blinka lilla stjärna" så det gjorde vi och min blick riktades mot fjärran.

Jag hatar julen, Nils. Jag hatar att du inte är här, jag hatar, hatar, hatar. Jag hatar att inte kunna andas, jag hatar att sakna dig.

Om att bli slagen i huvudet

I dag var dina systrar och jag på biblioteket i stan, Nils. Vi hade mysigt, Siri trivdes verkligen bland alla böcker. När vi blev hungriga gick vi till caféet intill och åt lunch och tjejen vi beställde av kändes bekant.

När vi satt och åt kom jag på det, det kändes som ett slag i huvudet. Den tjejen gick i samma föräldragrupp som oss när du låg i magen, Nils. Den tjejen födde barn strax efter oss. Den tjejen har ett litet barn hemma som fyller tre någon gång i vår.

Det gjorde ont! Men, det är inte alltid dåligt att bli slagen i huvudet, Nils. Mamma valde att njuta extra mycket av att Nora låg i min famn och att Siri satt bredvid i stolen. Mamma valde att se dig i dina systrar och njuta av din frånvarande närvaro. Du finns alltid med oss, och jag kände dig lite närmre när vi åkte hem och mamma fick kisa mot snön i solen. Du fattas oss, Nils, och samtidigt gör du oss så rika!

Två år och sju månader

Det saknas en handduk i badrummet, Nils. Det står ut en ensam knopp från väggen och den stirrar på mig.

Vi skruvade upp fyra knoppar att hänga handdukar på när vi renoverade badrummet till du skulle komma, Nils. En till pappa, en till mamma, en till dig. Och så en extra. Varje dag när jag ser de där knopparna tänker jag på dig. Varje dag när jag sätter fötterna på det uppvärmda klinkergolvet tänker jag på att dina små fötter aldrig fick känna dess värme. Varje gång jag lägger dina systrar på skötbordet tittar jag på mobilen som hänger över och minns känslan när du dött och vi flyttade skötbordet. Där hängde den. På en skör men säker tråd. På en skör med överdimensionerad tråd hängde den, men plötsligt utan uppgift.

I dag är det två år och sju månader sedan du föddes, min son. När jag blundar kan jag förnimma känslan av din nyfödda, varma kropp mot min. När jag blundar kan jag känna den omedelbara oron. Men jag behöver inte blunda för att känna den innerliga kärleken till dig.

Snart ska mamma sluta ögonen och jag önskar att du kommer till mig i drömmen i natt.

En stilla dag

Nils! I dag är det kallt och ganska dimmigt. Inte en vindpust rör sig eller grenarna. Mitt i allt det stilla kom i förmiddags en kvinna med röda vantar och skjutsade två av sina barn i en vagn. Mitt i allt det stilla sov en liten tös i vit overall och en större tjej satt i sin rosa overall och sjöng. Högt och vackert. Högt och vackert sjöng hon medan kvinnan torkade en tår med sina röda vantar.

Mitt i allt det stilla gick vi och saknade dig.

Födelsedag

I dag fyller mamma år, Nils. I morse sa pappa till Siri "Ska vi sjunga för mamma" och hon klämde i och sjöng "Blinka lilla stjärna" för full hals. Vi fyra låg i sängen och morgonmyste länge innan vi gick upp och mamma fick torka tårarna några gånger.

För samtidigt som jag håller på att spricka av kärlek och lycka håller jag också på att brista av sorg. Att du inte finns hos oss gör så ont. Att du inte finns här och ger mamma en kram i dag är outhärdligt, Nils. Mamma saknar dig. Mamma saknar dig så mycket.

Namnsdag

I fredags hade världens vackraste pojke namnsdag. Nils.

Höst

I dag är det en vacker höstdag, Nils. Solen skiner, löven på träden har alla vackra färger och luften är hög och klar. Det är lätt att andas höstluft. Egentligen.

"Det enda negativa med hösten är att det är så långt kvar tills det blir ljust igen" brukar mamma säga. Men jag har fel, Nils. Det enda negativa med hösten är att du inte finns.

Lilly

I dag har mamma varit på efterkontroll efter förlossningen med din syster Nora. Vi pratade om allt som hänt de senaste åren, det är ju helt otroligt! För snart tre år sedan träffade vi Lilly för första gången, då låg du i min mage. Nu skulle du varit två år och fem månader. Och nu har du två småsystrar.

Älskade Nils, min fina pojke.

Den 25:e

Två år och fyra månader. Just i dag.

Jag vet inte om det är för att det är din månadsdag i dag Nils, men mamma är så full av tankar. Dina systrar och jag har varit på öppna förskolan i dag och när jag tog upp en ny blöja ur skötväskan hajade jag till. För plötsligt kom en massa känslor över mig, känslor och minnen jag inte kom ihåg.

Jag minns våren för två år sedan, jag minns hur pappa och jag köpte en svart och grå vagn med en grå väska till. Jag minns när vi köpte de allra första kläderna och hur jag varsamt vek de små, nytvättade kläderna och omsorgsfullt packade ner dom i bb-väskan - i den grå väskan som matchade den nya vagnen som stod och väntade i det som skulle bli ditt rum.

Jag minns hur pappa stoppade ner din nalle i väskan, men lät huvudet vara utanför. Jag minns hur pappa och jag noggrant packade ner våra förväntningar och våra drömmar.

Hela familjen

Mamma njuter av att leka med dina systrar, Nils. Det är så fina tjejer, båda två är verkligen toppen! Men det gör ont att vi aldrig är hela familjen, det är så smärtsamt.

I går satt Siri och jag vid hennes lilla bord och "degade", när hon plötsligt pekade upp mot kortet på dig och sa "Nils". Hon ville att jag skulle ta ner det och hon pussade på ditt ansikte och klappade på ditt bröst. "Nils", sa hon igen, och det är så sorgligt att hon aldrig får träffa dig. Det är så sorgligt att du aldrig får träffa henne.

På vissa sätt blir tomrummet efter dig bara större och större, Nils. På vissa sätt saknar jag dig mer nu.

18 dagar

Härom dagen var din yngsta lillasyster 18 dagar, Nils. 18 dagar. Så ung, så liten. Så skör.

Kärleken till dig, Siri och Nora är så stark och stor.

Älskade storebror

Två söta små systrar har du nu. Livet är så fint och du saknas så mycket.

Midsommar och födelsedag

I fredags var det midsommarafton och vi packade picknickväskan full med sommarmat och träffade Nellie - Neos lillasyster - och deras föräldrar. Det var en solig och fin dag. Vi tittade på när några tanter och farbröder i folkdräkt dansade kring midsommarstången.

Men innan vi åkte till Trädgårdsföreningen var vi vid din grav, Nils. Vi planterade nya fina blommor och Siri valde att vi skulle sjunga sången om krokodilen.

I dag fyller pappa år. Vi önskar så mycket att du kunde vara här och fira honom. Älskade pappa. Älskade Nils.

På morgonen

När Siri vaknar på morgonen hämtar mamma eller pappa henne och lägger henne mellan oss och vi myser och pratar om dagen. Kotten ligger i mammas mage och buffar.

Du finns med på ditt sätt. Du har din plats mellan oss, du har din plats i familjen. Siri tittar på kort på dig och säger "Iiils".

Vi saknar dig. Från det att solen går upp på morgonen tills det att solen går upp på morgonen.

I all sin prakt

Nu, Nils. Nu är de sådär vackra. Du får allihop!

Inte lika vackra än

Den här våren har varit kall, Nils. I år är inte våra vita syréner så vackra som de varit två år i rad just denna dag. Men mamma klippte tre syrénkvistar ändå, de vackraste såklart! En från mamma, en från pappa och en från Siri. Vi plockade en bukett förgätmigej också som vi satte vid din grav.

Siri valde "Imse vimse spindel" som sång i dag och vi sjöng och gjorde rörelser innan vi åkte hem. Utan dig.

29 maj 2008 var även den en av de värsta dagarna och nu är den förbi även i år. Man ska inte behöva begrava sina barn. Jag saknar dig Nils.

12 maj

En vanlig dag. En dag som alla andra. Men nej. Den 12 maj är inte en vanlig dag, fast den borde varit det. Två år har nu gått, två år sedan du stillsamt dog i mammas och pappas famn.

Liksom förra året fick vi vara tillsammans, pappa, Siri och jag. Liksom förra året fick vi vara utan dig. Och liksom förra året fick vi plocka blommor och lägga vid din grav.

Vet du vad det värsta är, Nils? Att det inte känns ett dugg bättre, att det gör precis lika ont. Att du saknas precis lika mycket. Ditt rum i våra hjärtan är precis lika stort och platsen du lämnat efter dig är precis lika tom.

Mamma vill skrika, mamma vill sparka och slåss. Men inget får dig någonsin tillbaka, så jag kramar din underbara pappa och ger din fina syster en puss.


Från din födelsedag.

Hålla om

Natten till valborgsmässoafton för två år sedan var den första natten du, pappa och jag fick sova tillsammans. Det var i en sjukhussäng på BIVA i Lund. Natten till valborgsmässoafton i år sov Siri mellan mamma och pappa och jag hade förmånen att hennes hår kittlade mig i näsan.

Jag saknar dig så mycket, jag saknar din lilla kropp att bara hålla om. Jag saknar ditt hår som kittlade i min näsa. I dag för två år sedan. I går för två år sedan. I morgon för två år sedan.

Tillbaka

Det står några vindpinade tallar utanför fönstret. Bredvid mig sitter din lillasyster och vi sjunger tillsammans.

I går var det två år sedan pappa och jag åkte hem med dig från Lund. I går åkte vi tillbaka igen. Pappa och jag har minnen från Lund som inte går att minnas. Vi har minnen som inte går att förstå. Nu är vi här igen och skapar fler.

Du är med oss, Nils. Jag känner din närvaro i den salta vinden från havet och i de salta tårarna som rinner nerför mina kinder och fuktar din lillasysters hår.

Älskade Nils. Älskade, älskade Nils!

Att krypa upp i knät

Nils, ibland när jag blir ledsen vill jag krypa upp i min mammas famn, bli struken över håret och vaggad. Jag vill ligga nära och bara finnas till. Och när jag tänker så blir jag lugn i sinnet, för det var just så du fick dö.

Två år

Grattis på födelsedagen! När solen sken i morse var vi vid din grav och sjöng. Vi älskar dig.

Åter igen

Nils! I morgon är det två år sedan mamma jobbade sin sista dag för att vara ledig ett par veckor innan du skulle födas. Två år.

Jag minns den sista veckan, jag minns hur jag satt på trappan i solen, klappade magen och längtade. Men jag minns inte vem jag var. Jag minns inte hur det kändes med allt.

Älskade Nils. Varenda dag saknas du och den här tiden är bara din. Fast jag önskar så mycket att den vore vår.

Ajajaj

Mamma hittade just en text jag skrev den 13 maj 2008, alltså dagen efter du dog. Det gör så ont, Nils. Kroppen minns. Hjärtat minns. Hjärnan mins. Det gör så ont. Jag vill inte. JAG VILL INTE!!!

"Så var jag tillbaka där det började. De varma vattendropparna rinner nerför mina bröst och min mage. Min mage. Du kunde fortfarande ha legat där, men du ville ut. Du ville skynda dig till världen, till oss, för du visste att du inte kunde stanna.

Vattendropparna värmer inte. Jag fryser. Jag är naken. Jag är ensam. Jag är tom.

Natten då förlossningen drog igång stod jag i samma dusch och lät de varma vattendropparna rinna nerför mina bröst och min mage. Jag log och hade värkar. Jag var lycklig, för du skulle komma. Du skulle komma och livet skulle aldrig mer bli sig likt."

Det var orden jag skrev och inget har förändrats sedan dess. På söndag är det en vecka till din tvåårsdag. Vad önskar du dig, min älskling?

Om här och nu

I dag har solen skinit, Nils. Siri, pappa och jag har varit ute nästan hela dagen och Siri har gått omkring på gräsmattan och lekt med sin hink och spade. Vi har tittat på blommor och pappa har kapat ved.

Jag satt på den lite fuktiga gräsmattan med solen i ögonen och tittade på din vackra lillasyster och kände att livet är ganska bra. Ändå. Trots att du saknas så hela bröstet värker, trots att vi snart ska fira din andra födelsedag utan att du är med.

Och jag känner, som alltid, hur underbart livet kunde varit om även du var här.

Döende

Du var döende redan när du föddes, Nils. Du levde ett kort liv, men du levde ett helt liv. Vi tog tillvara på varje liten stund tillsammans och vi njöt, alla tre! Vi visste att varje ögonblick kunde vara det sista. Döden var hela tiden närvarande, men framför allt var livet närvarande!

Fastän du dog så ung så levde du på övertid. Läkarna gav oss inget hopp, men det gjorde du. Du var en riktig kämpe och du kommer alltid att leva i våra hjärtan och minnen.

Alla föds döende men alla har inte förmågan att njuta av livet.

Ett år, elva månader och en dag

I natt brast fasaden, mammas kropp skälvde i snyftningar. Jag orkar inte andas, men kroppen gör det åt mig.

Jag är så trött, Nils. Jag är så trött på att sakna dig, så trött på att sorgen aldrig försvinner och smärtan aldrig går över. Jag är så trött på att älska dig på distans.

Du är en stor pojke nu och jag är så trött på att du var liten sist jag fick hålla dig. Jag älskar dig.

Nils!

Förut var jag inne hos din lillasyster och stoppade om henne. I söndags var vi hos dig och skottade snö.

Dag blir natt och vinter blir vår. Jag saknar dig alla tider, alla dagar, alltid.

Om mod

Mamma läser en favoritblogg som heter "Heja Abbe" där Abbes pappa skriver om sina två söner och kärleken till dem och livet. Nu sist skrev han om mod vilket har fått mamma att tänka mycket på mod.

När vi förlorade dig, förlorade vi allt, men ändå valde vi livet. Det är modigt. Trots att vi förlorat vårt efterlängtade barn, vår framtid, vår evighet, vågade vi ge livet ett nytt försök. Det ledde bland annat till att efter många, långa månader, timmar, dagar kom din syster till oss. Och samtidigt som vi förlorat allt så fick vi allt. Det är så förvirrande att vara osannolikt lycklig samtidigt som man lever i den mörkaste sorgen. Men det går - om man vågar.

Och nu Nils, tar jag mig modet att berätta att du ska bli storebror igen. Fast du vet det ju redan såklart, det har du vetat ända sedan i höstas. Jag bubblar av känslor. Pappa bubblar av känslor. Siri vet var mammas mage är, men förstår ju inte varför den växer.

Jag älskar dig, min förstfödde son.

Ett papper

I går när jag letade efter ett papper hittade jag fakturan på din gravsten, Nils. Trycket över bröstet kommer tillbaka och jag andas sorg.

Vet du vad din syster kan?! När vi går förbi pianot med fotona på dig pekar hon och säger "Iiisss". Siri är redan medveten om dig och det gör mig glad. I söndags var vi vid din grav och sjöng alla tre och Siri kröp lite i snön.

Om knappt två veckor fyller hon ett år, Nils. Och om drygt två månader fyller du två.

Saknar

Jag tittar på kort och saknar dig.

Julen 2009

En vanlig lördag

Snön ligger djup, det är vinter. Mamma sitter vid fönstret och tittar ut medan pappa sjunger godnattvisor för din lillasyster. En mamma, en pappa, två barn, en massa kärlek. Och en massa tomt.

Om några månader fyller du två år. Jag antar att om du fick önska dig något så skulle du önska att du fick vara med oss, om än så bara för en dag. Jag vill inte köpa nån liten jävla leksak och ställa vid din grav. Jag vill pussa dig i nacken, smeka din kind och hålla dig nära. Jag saknar, saknar, saknar dig.