söndag 28 april 2013

Fem år

Vi firade din födelsedag med pompa och ståt, Nils! Barnen fick födelsedagspresenter och vi åt jordgubbsbakelser. Vi sjöng "Ja må han leva" och hurrade vid din grav och vi åt födelsedagsmiddag på restaurang. Pappa var ledig hela dagen och på förmiddagen åkte vi till öppna förskolan alla fem. Dessutom fick hönorna äntligen flytta hem!

Några dagar har nu gått och i dag var dina syskon på sin första fotbollsträning. Vi njuter av varandra och av våren. Vi njuter av att må bra tillsammans och vi njuter av att få vara ledsna i varandras närhet.

Just nu njuter mamma av minnet av dig, älskade Nils!

onsdag 24 april 2013

24/4

Vi älskar dig, Nils.

tisdag 23 april 2013

The big opening turns grande finale

Det är kvällen före kvällen före. I morgon kväll borde jag vara nervös inför din femårsdag, men nervositeten har redan smugit sig på. Illamående och en klump i magen. Det känns som att alla runt omkring tittar, kollar, känner in. "Kommer hon att explodera i år?" "Hur ser hon ut när hon sörjer?" "Hur ledsen är hon?"

Jag är samma gamla mamma, Nils. Det är samma gamla april och samma känslor. Förväntan, glädje och sorg.

Jag är själv lite nervös över hur det kommer att kännas kommande dagar, men jag tror ändå jag vet. Tiden läker inga sår, men den gör en van. Jag vet hur det känns att hålla födelsedag för min älskade förstfödde son utan hans närvaro. Utan din närvaro, Nils. Det är nu femte gången.

Fastän det snart gått fem år så har jag inte riktigt lärt mig andas utan dig, Nils. Det är så tomt utan dig! Ibland kväver tomheten mig och jag låter den göra det. Jag låter dig ta plats och jag låter sorgen efter dig kväva mig. Jag dör. Jag lever. Jag andas, men det är på ren vilja.

Nu ska jag smyga in till dina syskon och smeka dem försiktigt på kinden och lukta på dem. Höra deras andetag och känna deras närvaro. Och känna din närvaro i dem. Älskade, älskade Nils.