Dag två, för fyra år sedan

Vi vaknade upp efter en sömnlös natt i en säng i samvårdsrummet som låg i samma korridor som intensivvårdsrummet som du låg i. Jag minns inte om vi åt eller drack något, jag minns inte när jag började pumpa mjölk till dig, jag minns inte så mycket alls mer än känslan. Oron. Den förbytta lyckan. De uteblivna samtalen till våra nära, för vad skulle vi säga?

Jag minns hur personalen hjälpte oss att hålla ordning på sladdarna så vi kunde lyfta dig från din värmesäng till vår trygga famn. Jag minns hur dina värden förbättrades när du kände din mamma och pappa. Jag minns hur du mirakulöst kunde andas helt utan syrgas tack vare närheten. Den trygga närheten.

Du var alltid trygg i vår famn. Du kom till ro, du andandes lugnt, du sov. Du kände dig så trygg att du till och med vågade dö i vår famn.

Jag saknar dig varje sekund och varje ögonblick. Det är så tomt utan dig. Mamma älskar dig mer än du någonsin förstår. Mer än du någonsin hann uppleva.

Kalas

Grattis på födelsedagen, Nils! I dag har vi fyraårskalas.

 

Fina fyraåring!

Mamma är tung Nils, så tung man blir av snart fyra år av sorg. I dag för fyra år sedan spirade våren och livet. Gräset hade vuxit så pass mycket att mamma gick fram och tillbaka, fram och tillbaka med gräsklipparen på vår tomt. Du låg i mammas mage och skulle inte komma ut förrän i början på maj.

Men vilan, solen på trappan, gräsklippningen och mammas och pappas längtan efter dig gjorde att du föddes redan morgonen därpå. Det är nu fyra år sedan.

Minnet av din varma kropp när du kom upp på mitt bröst klockan 8.10 på fredagen den 25 april 2008 gör mamma glad och lycklig. Inget ögonblick kan förändra livet mer än det.

Jag minns hur jag satt i soffan med dig i knät och vi hade ögonkontakt. Jag minns hur jag försökte få dig att skratta, fastän det var omöjligt. För inga veckogamla bebisar kan skratta! Men minnet av det gör nu mamma varm av glädje. Minnet av att du fick vara min bebis och ligga i min famn och att jag fick skratta med dig gör mig varm och alldeles stel.

För nu sitter mamma i samma soffa och försöker att andas tillsammans med din pappa. Näsan når precis över vattenytan. Men mamma är tung, Nils. Mamma är så tung.

Mamma borde inte sitta här, mamma borde blåsa ballonger och slå in presenter till en förväntansfull liten pojke som skulle fylla fyra i morgon. Mamma borde inte gråta. Du borde inte vara död, du som nyss föddes. Du som nyss lades upp på mitt bröst och för alltid förändrade mitt liv.

Du borde vara här, Nils! Du borde haft svårt att somna av förväntan just i kväll. Du borde ha ropat på mamma att du inte kunde somna. Du borde fått blåsa ut fyra ljus på din tårta i morgon. Mamma borde ha fått pussa din mjuka kind.

Ditt hjärta borde ha gått att laga.

Mamma måste sova snart Nils, det är en viktig dag i morgon. Dina syskon, mamma och pappa ska ha kalas. Fyraårskalas!

Sov gott min fina son. Sov gott älskade Nils!

Som ett plåster

Det är lika bra att göra det kvickt, Nils. Som när vi drog bort plåstret från ditt lilla ben efter biopsin ungefär. Varligt, fast kvickt.

På sistone har mamma och pappa märkt hur vi stör Frank när vi går och lägger oss. Frank vaknar till och med ibland, så i dag sa mamma att det var dags att han fick flytta till eget rum. Och det finns ingen anledning att dra ut på det.

Frank sover i eget rum från och med nu. Egentligen är det väl ingen stor grej, men det gör ont! Mamma har så många känslor förknippade med den spjälsängen, Nils. Den sängen som stått bredvid mammas till och från i drygt fyra år. Den sängen som du aldrig sov i. Den sängen som mamma sprang till hela tiden och tittade på Siri när hon sov. Den sängen som Nora sen fick överta. Och som Frank sover i nu.

Det är så tomt bredvid mammas säng, Nils! Det är så tomt bredvid mamma. Det är så tomt utan flickorna och Frank, men dem kan jag smyga in till. Det är så tomt utan dig.

Lillebror

Tänk att han ligger där, i samma vagn som du låg i för snart fyra år sen, Nils. Frank - din lillebror.

Det är april nu. Din månad. Mamma sitter på trappan i solen och släpper fram minnena, men håller tillbaka tårarna. Det är samma sol som värmer, samma trappa som mamma sitter på. Om jag blundar mot solen och tittar mot det röda på mina ögonlock ser jag ditt leende. Hur det skulle sett ut nu, snart fyra år senare.

Jag ser en stolt storebror som springer runt vagnen. Jag ser en lillebror som kärleksfullt tittar på sin fina storebror. Lika kärleksfullt som han tittar på sina systrar.

Nu bränner ögonlocken, Nils. Jag önskar att det var en minnesbild som brändes fast, men det är en drömbild som sköljs bort av mammas tårar.