Sprit

Jag förknippar bebislukt med sprit. Jag förknippar lycka med sorg och liv med död. Ingenting blev alls som det skulle bli.

När Nils får syskon vill vi inte ligga på intensiven och behöva sprita våra händer innan vi träffar vår bebis. När Nils får syskon vill jag föda barn och sen åka hem - med vårt barn - och att vi ska få leva lyckliga i alla våra dar. När Nils får syskon vill jag titta på min man när han med obeskrivlig kärlek håller i och tittar på vårt barn med vetskapen att han eller hon ska leva.

Vi blev snuvade på så mycket när vi förlorade vår son. Förutom att inte få dela livet med honom blev vi snuvade på den underbara första tiden hemma, vi blev snuvade på att vara trötta småbarnsföräldrar, jag blev snuvad på att känna mig nyförlöst och jag fick aldrig riktigt chansen att få mjölkstockning. Vi blev snuvade på att få ligga ändlösa timmar och titta på vår son när han andades in och andades ut, när han upptäckte sina händer och fick smaka välling. Vi fick aldrig oroa oss för att vår Nils skulle ramla nerför den stora stenen i skogen som han så envist ville upp på. Vi fick aldrig bygga sandlåda till honom och aldrig ta fart på gungan när han lyckligt skrek "högre". Vi fick aldrig springa med böjda ryggar bakom hans första tvåhjuling och hjälpa honom hitta balansen. Vi fick aldrig chansen att älska honom ordentligt. Nils fick aldrig chansen att träffa sina syskon.

När Nils blir storebror vill jag lära mig att bebisar kan lukta bebis redan från början.

Men om Nils hade fått leva hade jag inte önskat mig något mer.

Varm sommardag

I dag har det varit väldigt varmt, Nils. Pappa och jag har klippt bort en hel del av häcken och där ska det bli gräs. En stor yta att sparka boll på.

Jag minns den där lördagen i maj när det var så varmt. Det gillade inte du, Nils, så du hade nog tyckt att det var för varmt i dag också. Jag sa till pappa att vi hade ju kunnat bada. Men då skrattade pappa och sa att det gillade du ju inte heller. Så tokigt!

Men vi gillade att ha dig här, vi njöt av varje sekund. Du har varit borta så länge, Nils. Mycket längre än du var här. Dagarna som småbarnsföräldrar är väldigt annorlunda för oss, de är väldigt tomma. Jag önskar jag kunde ligga bredvid dig i sängen och smeka dig i nacken.

Tre månader i dag

Grattis Nils på din tremånadersdag.

Fy fan vad vi saknar dig.

Ingen ork

Huden blir inte förvånad längre när tårarna faller, det har blivit som ett normaltillstånd. Mina kinder hinner nästan inte torka mellan gångerna. Snart uppstår nog djupa fåror för tårarna att rinna i, men de har ingenstans att ta vägen.

Jag känner mig så gammal. Det finns ingen ork till något längre, det finns inget att se fram emot.

Mamma och pappa saknar dig, Nils.

Andra smultron

I dag har pappa och jag plockat hallon, Nils. De är stora, röda och fina. Det gör så ont i mig att du aldrig fick smaka hallon.

Pappa och jag plockade också de sista smultronen för året idag. Du har varit borta en hel smultronsäsong och du kommer vara borta varje smultronsäsong, Nils. Kan du inte komma tillbaka?

Älska

Nils, mamma och pappa älskar dig.

Ännu mera ont

Att se min man, Nils pappa, titta ner i en vagn på en liten pojke. Att se honom sakna Nils. Det gör ont.

I går var mamma och pappa på bröllop, Nils. Det var två små bebisar där, men det skulle varit tre. Gästerna såg inte att du inte var med, men vi saknade dig hela tiden.

Skämma bort

Jag vet att man inte ska köpa något till sina barn varje gång man är i affären och jag vet att de blir bortskämda och kanske odrägliga om de får allt de pekar på.

Men.

I dag fick Nils välja, han fick peka och vi handlade. Det var dags för nya blommor till graven och Nils valde de vackraste röda blommor jag någonsin sett.

Nu är det två månader sedan vi hade vår sista natt tillsammans, Nils. I morgon är det två månader sedan vi satt i sängen, pappa och jag, och höll dig så varligt och så nära. I morgon är det två månader sedan vi för sista gången fick vakna tillsammans med dig. I morgon är det två månader sedan du somnade in i vår famn. I morgon är det två månader sedan pappa och jag höll vårt liv i famnen när det lämnade oss. Varje dag utan dig är en menigslös dag. Jag är så trött på att sakna dig. (Som min vän så vackert skrev om sin Elias).

Nu är det natt

Sov gott min älskade pojke.

En örfil och en massa ont

I dag kom det, som en örfil, hem reklam och rabattkuponger från Pampers. Dessutom fick vi hem ett nummer av "Vi föräldrar", som jag så glatt och käckt startade en prenumeration på i februari. Vilken dag, va?!

Det är så mycket som gör ont. Sorgen över att ha förlorat vårt barn, sorgen över att inte ha vårt barn här, sorgen över att inte få följa vår son i hans uppväxt, sorgen över att vara en trasig familj, sorgen över att inte få höra hans första ord, att inte få se hans första stapplande små steg. Att inte få se honom börja dagis, lära honom cykla, blåsa bort det onda på hans sommarknän, läsa sagor för honom om kvällarna, gå på hans första skolavslutning, köpa moped till honom, rata hans flickvänner. Att inte ha honom nära. Allt det gör så ont. Och så gör det ont att vi aldrig mer kan vara lyckliga, min man och jag. Vi kan aldrig mer vara sådär underbart naivt lyckliga som vi en gång var.

I kväll när vi var vid graven sjöng vi "Trollmors vaggvisa" för Nils. Det gör också ont.

Regn om natten

I går kväll när min man och jag var vid Nils grav sipprade regnet ner i takt med tårarna längs våra kinder. Det kändes som höst. Vi stod hand i hand och tittade på den lilla stenen i det dova skenet av lyktan och på presenterna som Nils fått.

Livet är inte rättvist.

Vi saknar dig så innerligt, Nils. Din frånvaro smärtar.

Som vågorna och havet

Psykologen säger att sorgen är som vågor som kommer över oss. Men jag befinner mig mitt ute på öppet hav. Vart jag än tittar ser jag inte land och jag bottnar inte. Bredvid mig kämpar min man för att hålla huvudet över vattenytan. Vi trampar vatten sida vid sida, vi vet inte vilket håll vi ska simma åt.

Vi vet att det inte kommer någon räddningsbåt och hämtar oss. Vi vet att det inte finns några genvägar till land. Men vi vet inte hur länge vi orkar kämpa.

Jag ställer frågan om och om igen. Hur mycket ska en människa klara av?

I dag har vi varit hos morfar, Nils. Det är så synd att du inte hann följa med dit. Det är så mycket du inte hann med att göra.

Mamma och pappa har det jättejobbigt, livet går mest ut på att andas. Vi saknar dig mer och mer för varje dag. Vi älskar dig oändligt mycket och vi undrar hur du har det, Nils?

Fyra hörn och ett kantigt liv

Hur ska man hantera en sådan här situation? Hur ska man kunna leva i den? Hur ska man kunna ta sig vidare med den? Hur vi än vänder oss så finns där en vägg. Vart vi än tittar tar det stopp. Vi är inte inmålade i ett hörn, utan fyra. Vi kan inte ta oss någonstans. Att föreställa sig ett liv utan Nils går inte, men likt förbannat måste vi leva utan honom.

Varje dag.

Tid

Jag ligger på rygg med Nils lilla strumpa i handen och känner mitt hjärta slå. Jag undrar varför. På magen har jag den mörka linjen kvar som jag fick i slutet av graviditeten, jag har även några extra kilon.

Vi hade nio lyckliga månader tillsammans, du och jag, Nils. Jag älskade att känna dina sparkar i magen, jag älskade att du höll mig vaken om nätterna, jag älskade att vi var två, att jag aldrig var ensam.

Vi hade arton dagar tillsammans, pappa, du och jag, Nils. Det var den bästa tiden i våra liv.

Nu har vi ett helt liv framför oss, pappa och jag, och vi får bära dig inom oss. Vi känner inga sparkar, men du håller oss vaken om nätterna och vi älskar dig.