tisdag 28 april 2009

28 april för ett år sedan

Den 27 april förra året beslutades det att du skulle åka till Lund och en helikoptertransport bokades. Vi fixade och förberedde inför din avfärd, du skulle åka med läkare och sköterska för mamma och pappa fick inte plats i helikoptern. Vid sextiden en mulen söndagskväll fick vi pussa dig farväl och lägga dig i en transportkuvös och följa dig till helikoptern. Vi stod på helikopterplattan och tittade efter er så länge vi kunde se er och vi visste inte om vi sett dig i livet för sista gången.

Pappa och mamma fick åka hem för att packa om våra väskor. När vi kom hem fick vi uppleva alla nyblivna föräldrars värsta mardröm - vi fick komma hem utan vårt barn. Vad packar man, hur mycket packar man när man inte vet hur länge man ska vara borta? Vi yrade omkring här hemma och försökte packa allt vi kunde ha användning för. Sen körde vi vår nyköpta familjebil till Lund. När vi kom dit letade vi reda på BIVA och ditt rum. Du sov och resan hade gått bra. Det var underbart att få pussa dig igen!

I dag för ett år sedan var det måndag och du vaknade upp din första morgon i Lund. Eller - vid sjutiden på morgonen lades du i respirator. Mamma och pappa hade sovit ett par timmar på patienthotellet intill och sprang till BIVA så fort vi vaknat. Det var en jobbig syn med dig i respirator. Det var fruktansvärt hemskt att inte få ha dig i famnen. Senare den dagen gjordes MR på dig. Den började vid lunchtid och skulle hålla på ett par timmar. Sköterskan skulle ringa oss när du var tillbaka på rummet. När ingen ringt vid 14 blev vi oroliga, men ingen svarade på ditt rum. När vi inte hört nåt vid 15 var vi i upplösningstillstånd. Först vid 17 var undersökningen klar och vi fick träffa dig. Då hade du en kroppstemperatur på 32°C. Älskade Nils, du var så kall!

Vi skulle få svar på MR redan samma kväll, men framåt 21 förstod vi att vi skulle få gå och lägga oss ovetandes denna kväll. När vi la oss hade vi hopp, men vi kände en väldigt närvarande oro.

lördag 25 april 2009

Den 25 april för ett år sedan

Klockan 08.11 för ett år sedan föddes du just den här dagen. Förra året liksom i dag var det toppenväder, fast förra året var vi inne hela dagen. Direkt när du kom ut ur mammas mage förstod vi att du inte mådde bra - du syresatte dig inte ordentligt och fick läggas in på avdelning 15. Ditt hjärtfel konstaterades med ultraljud och mamma och pappa fick prata med flera olika läkare. Ultraljudsbilderna skickades till Lund och jag har för mig att det redan denna dag - din första i livet - pratades om att du eventuellt skulle åka dit för att träffa duktiga barnkardiologer.

Du fick medicin för att hålla ductus öppen och du fick syrgas. Det var så många sladdar och slangar kopplade till din lilla kropp och det var ett bestyr att flytta dig från din värmesäng till mammas eller pappas famn. Men i vår famn behövde du ingen syrgas, för så mycket kan kärlek och närhet göra! I vår famn mådde du bra. Vi mådde bra med dig i vår famn.

Vid 23-tiden gick mamma och pappa in till sitt rum som låg alldeles intill ditt, Nils och vi undrade vad som egentligen hänt. Att bli förälder är det största som kan hända, och vi hade fått det vackraste gossebarn vi någonsin sett! Men vi fick inte ha dig hos oss och vi var så oroliga för dig! Du fick inte ha oss hos dig, du fick ligga ensam i en värmesäng. I rummet bredvid vårt låg du med en massa sladdar kopplade till din lilla kropp. I rummet bredvid låg du och kämpade för ditt liv samtidigt som mamma och pappa kämpade för sina.

Grattis på födelsedagen

Mamma, pappa och lillasyster smyger tyst upp och prasslar med paketen. Vi tänder ett ljus som mamma bär i handen - pappa bär två paket och din syster. I samma ögonblick som vi smyger in i ditt rum så börjar vi sjunga: "Ja må han leva".

Precis så skulle det varit i dag, Nils. Vi älskar dig, kära prins.

fredag 24 april 2009

Den 24 april för ett år sedan

I dag för ett år sedan var mamma hemma och väntade på att du skulle födas, Nils. Men jag väntade dig inte riktigt än - du skulle inte komma förrän fjärde maj. Just den här dagen för ett år sedan var jag väldigt hungrig och arg på min kropp för att den krävde en massa mat, för jag hade ingen lust alls att äta hela tiden. Såhär i efterhand förstår jag ju att kroppen ville lagra energi inför förlossningen. Hursomhelst så ignorerade jag hungern genom att gå promenad, fotografera och premiärklippa gräsmattan för året. Sen fick jag äta lunch minns jag. På kvällen sjöng jag med kören och jag antar att det var vid den här tiden som jag äntligen kom i säng. Jag minns att jag inte somnade den kvällen. Jag minns att 18 minuter in på den 25 april kom den första värken.

I dag har pappa, mamma och lillasyster handlat ettårspresent till dig, Nils. Och i morgon ska mamma baka gräddtårta. När vi tittade på födelsedagskort till dig i dag fanns det många fina att välja mellan, Nils. Min blick fastnade på ett med en giraff på där det stod "Miss you". Men vi köpte ett annat som det stod "Grattis" på istället. För i morgon fyller du år. I morgon blir min stora kille ett år, och fastän du inte är här så ska vi fira - pappa, lillasyster och jag. Vi ska sjunga högt och vackert och mumsa fika i solen. Din frånvaro kommer att vara extra påtaglig, Nils. Förlusten av dig kommer att kännas extra smärtsam.

Nu ska mamma krypa ner i sängen bredvid pappa. Om lite drygt en timma är det ett år sedan äventyret började, och just nu för ett år sedan var livet perfekt.

tisdag 21 april 2009

Babymassage

I går var din lillasyster och jag på babymassage Nils, och efteråt fikade vi mammor ihop. På öppna förskolan var det också äldre barn med sina föräldrar. En mamma kände jag igen - vi gick föräldrautbildningen tillsammans när du låg i min mage. Hennes lille son är 18 dagar yngre än dig. Hennes sons liv började den dagen ditt liv slutade.

Det var med blandade känslor jag tittade på honom, Nils. Han var så fin och jag kunde verkligen förstå hur stor du hade varit nu om du fått leva. Då hade du och jag varit på öppna förskolan tillsammans och du hade ätit kex. Och Siri hade suttit i min famn. Vilken söt liten familj vi varit! Det hade varit underbart!

Nu ska jag torka mina tårar som trillat ner på din lillasysters huvud och ge er pappa en stor puss, för han kommer hem från jobbet nu.

tisdag 14 april 2009

Nya blommor i dag

I dag har vi planterat lite nya blommor på din grav, Nils. Jag ser fram emot när Lillasyster kan välja blommor till dig.

Puss från mamma.

måndag 13 april 2009

En iskall klo

Saknaden efter dig är som en iskall klo som snörper om mitt hjärta, Nils. I går var det elva månader sedan du dog, och det är mindre än två veckor kvar till din födelsedag.

Sorgen gör det svårt att andas, Nils. Sorgen har ett hårt grepp om mitt hjärta, men varje gång jag tittar på sin vackra lillasyster så tinar klon, den har kvar sitt grepp - men den tinar. Livet är så tungt utan dig och så lätt med din syster. Glädje och sorg kom hand i hand när du föddes, och de håller fortfarande handen.

Älskade, underbara Nils, vad vi saknar dig!

lördag 11 april 2009

Påskkalas

Det är så många kalas på påsken, Nils och nu förstår jag verkligen varför pappa och jag åkte bort i julas. Alla är med på kalasen, alla utom du.

Jag vill åka bort, bort, bort. Jag vill ta med din lillasyster och din pappa och resa iväg för på kalas är allt som vanligt, men det är inte livet utan dig. Du saknas alltid, men ibland blir det extra påtagligt.

Jag saknar dig

Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig.

NILS!

Du saknas.

torsdag 2 april 2009

Kottar

Din farfar och jag pratade om vilket mirakel det är att lillasyster flyttade in i mammas mage så fort efter att du var född, Nils. Då berättade farfar för mamma om granar - när de är döende sätter de jättemånga kottar för att trygga fortplantningen.

Så var det för pappa och mamma - räddningen för oss var ett nytt litet frö. Det enda sättet för oss att leva när du lämnat oss var hoppet om nytt liv. Och vi lever, Nils. Mamma och pappa lever tillsammans med din lillasyster. Och du lever i våra hjärtan, minnet av dig kommer alltid att leva kvar.