Kontakt

Den tjejen mamma pratar med på fredagar trycker på ömma punkter, Nils. Jag vet inte vad jag ska svara på hennes frågor för jag vet inte vad jag känner. Jag har inte känt efter. 

Jag har kapslat in alla känslor ihop med dig. Ni ligger i mitt hjärta och min själ och där ligger ni tryggt. Men jag måste in och peta, Nils. Jag måste komma i kontakt med dig och alla känslor. Jag måste komma i kontakt med mig. Jag måste lära känna mig själv igen. Jag måste hitta din mamma bland alla kaosartade känslor som råder inom mig. Jag måste släppa fram. Jag måste nå in. 

Åh, älskade Nils. Älskade barn, jag känner mig vilse. Jag glömde strö smulor efter mig när du gick så nu är det svårt att hitta tillbaka. 

Om inte

Hur hade livet sett ut om inte? Om inte hjärtfelet etablerat sig i din lilla kropp, om inte blodkärlen varit för trånga till dina lungor. Om inte livet hade tagits ifrån dig alldeles för tidigt. Om inte livet tagits ifrån mig. 

Det är fredag igen och mamma har pratat med den där tjejen. Det är jobbigt, Nils! Jag har valt att inte känna efter i så många år, jag har valt att inte. Och nu tvingar hon mig, fast jag vet att det egentligen är jag som tvingar mig. Jag måste känna efter.

När du dog lät jag kroppen göra sitt. Jag lät den andas och läka, hitta tillbaka igen. Jag lät den bli gravid och skänka fyra vackra barn till. Men själen. Hur hjälper jag den att andas och läka? Hur hjälper jag mig själv?

Om inte just du kommit till mig hade jag inte blivit just den jag är. Om inte du sakta och fort dött i vår famn, ja - hur hade livet sett ut då?

Mamma sitter på ett café där fläkten surrar såpass högt att jag slipper höra de ondaste tankarna, men inte högre än att jag kan tänka. Och jag tänker om inte.