Syskonrivalitet

När jag tänker på dig Nils, när jag saknar dig och gråter så jag skakar så sparkar det till i magen. Ditt syskon vill också ha min uppmärksamhet.

När pappa och jag pratar med ditt syskon i magen om kvällarna, pratar vi också med dig. Allt vi sa till dig när du låg i min mage, alla drömmar vi hade med dig är inte borta, Nils, men de är krossade. Vi drömmer fortfarande om att få uppleva allt med dig, men vi vet att det inte går. Försiktigt hoppas vi på att få uppleva ditt syskon, men vi vet att det inte kan gottgöra något. Vi vet att det är en annan del av livet.

Kalas på din niomånadersdag

Du saknas varje dag, men på dina månadsdagar går det inte att undgå att fundera lite extra på hur du skulle varit, vilka egenskaper du skulle haft och vad vi skulle hittat på just i dag.

Jag vet att du skulle varit underbar och jag vet att du är älskad av så många. Mest av mamma, pappa och ditt småsyskon i magen.

Inte som vi önskat

I går hade pappa och mamma förlovningsdag, Nils. Vi var på bio och hade en mysig kväll. Men vi hade så mycket hellre varit med dig, busat och nattat dig tillsammans.

Jag är så trött på att nöja mig med vad livet erbjuder utan dig.

Dödsannonsen

Det var helt förfärligt att behöva skriva dödsannonsen. Hur ska man någonsin kunna göra en sådan sak, att skriva en dödsannons till sin son, till sitt efterlängtade barn?

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom."

Så skrev vi och det är så vansinnigt sant. För livet var i det ögonblicket alldeles perfekt, det barn som vi så länge väntat på kom till oss och det var vårt barn! Det var vår Nils. Det var vårt mirakel.

Det som hände sedan, Nils - dagarna på intensiven, dagarna i Lund, beskedet att du inte gick att rädda - var helt omänskligt att gå igenom. Dagarna i hemmets lugna vrå var underbara, samtidigt som de var alldeles hemska. Vi visste ju att du skulle dö. Vi visste att du levde på lånad tid, fastän ditt liv nästan inte hunnit börja. Att hålla dig i famnen, att titta på dig, att pussa dina små läppar och veta att varje gång kanske var den sista var alldeles... ord kan inte beskriva hur det var.

Tänk om vi på något sätt kunde få dig tillbaka.

Du får somna på min arm

Sov gott älskade lilla barn.

Den 11 var den sista söndagen

Den 11 den här månaden är en söndag, precis som det var i maj förra året. I morgon är det den 12 igen och klockan 15.10 för åtta månader sedan hände det oundvikliga.

Jag läste om en studie i tidningen, Nils. En studie där man testat syremättnad hos nyfödda barn för att upptäcka ductusrelaterade hjärtfel. Det var såna där band med röd lampa på som du hade om din lilla hand och fot, Nils. Läkarna upptäckte ditt hjärtfel direkt när du var nyfödd, men du gick inte att rädda, Nils. Det fanns inget de kunde göra för dig.

Vi sörjer dig och det gör så fruktansvärt ont att du är borta, Nils. Jag vill skrika ut min sorg, men det finns ingen som hör, det är ingen som kan höra sådan smärta.

Dagen gryr

Nils, jag minns morgonen den 25 april när du var på väg att födas. Pappa och jag kämpade på inne på förlossningsrummet, vi gick till fönstret och tittade ut. Jag minns inte vad klockan var, men staden utanför började vakna och solen var en bit uppgången och jag tänkte att det här ska jag komma ihåg! Det här ska jag berätta för mitt barn när hon/han blir stor.

Nån timma senare hade jag dig på mitt bröst, Nils. Älskade, efterlängtade barn. Men jag fick aldrig tillfälle att berätta för dig om den vackra dagen du föddes på, så jag sparar det i minnet. Och varje gång en vacker dag gryr tänker jag på den tidiga morgonen den 25 april när vi stod där vid fönstret, pappa och jag med dig i magen. Jag tänker på dig Nils, på det första mötet när du lades på mitt bröst. Jag tänker på vad som hände sen.

Minnet av dig gör mig varm och glad.

Nytt år, samma drömmar

Älskade Nils, nu är det 2009. Du skulle inte ha märkt någon skillnad egentligen, det är ungefär samma som för några dagar sedan.

I dag har det snöat och pappa och mamma är lediga tillsammans. I dag skulle du åkt pulka, Nils. Mamma och pappa skulle gått på grusvägarna hemma med dig på släp. Vi skulle njutit av tid tillsammans, med avkoppling och närhet. Vi skulle njutit av dig.

Du saknas, Nils.