Inte lika vackra än

Den här våren har varit kall, Nils. I år är inte våra vita syréner så vackra som de varit två år i rad just denna dag. Men mamma klippte tre syrénkvistar ändå, de vackraste såklart! En från mamma, en från pappa och en från Siri. Vi plockade en bukett förgätmigej också som vi satte vid din grav.

Siri valde "Imse vimse spindel" som sång i dag och vi sjöng och gjorde rörelser innan vi åkte hem. Utan dig.

29 maj 2008 var även den en av de värsta dagarna och nu är den förbi även i år. Man ska inte behöva begrava sina barn. Jag saknar dig Nils.

12 maj

En vanlig dag. En dag som alla andra. Men nej. Den 12 maj är inte en vanlig dag, fast den borde varit det. Två år har nu gått, två år sedan du stillsamt dog i mammas och pappas famn.

Liksom förra året fick vi vara tillsammans, pappa, Siri och jag. Liksom förra året fick vi vara utan dig. Och liksom förra året fick vi plocka blommor och lägga vid din grav.

Vet du vad det värsta är, Nils? Att det inte känns ett dugg bättre, att det gör precis lika ont. Att du saknas precis lika mycket. Ditt rum i våra hjärtan är precis lika stort och platsen du lämnat efter dig är precis lika tom.

Mamma vill skrika, mamma vill sparka och slåss. Men inget får dig någonsin tillbaka, så jag kramar din underbara pappa och ger din fina syster en puss.


Från din födelsedag.

Hålla om

Natten till valborgsmässoafton för två år sedan var den första natten du, pappa och jag fick sova tillsammans. Det var i en sjukhussäng på BIVA i Lund. Natten till valborgsmässoafton i år sov Siri mellan mamma och pappa och jag hade förmånen att hennes hår kittlade mig i näsan.

Jag saknar dig så mycket, jag saknar din lilla kropp att bara hålla om. Jag saknar ditt hår som kittlade i min näsa. I dag för två år sedan. I går för två år sedan. I morgon för två år sedan.

Tillbaka

Det står några vindpinade tallar utanför fönstret. Bredvid mig sitter din lillasyster och vi sjunger tillsammans.

I går var det två år sedan pappa och jag åkte hem med dig från Lund. I går åkte vi tillbaka igen. Pappa och jag har minnen från Lund som inte går att minnas. Vi har minnen som inte går att förstå. Nu är vi här igen och skapar fler.

Du är med oss, Nils. Jag känner din närvaro i den salta vinden från havet och i de salta tårarna som rinner nerför mina kinder och fuktar din lillasysters hår.

Älskade Nils. Älskade, älskade Nils!