Vi

Där går jag.

En stolt, nybliven mamma. En liten bebis. En nyköpt vagn. 

Allt annat var fel.

Där gick jag. Jag minns att jag grät. Jag minns att jag var stolt. Jag vet att jag är stolt. Jag vet att jag gråter. 

Vi använder den vagnen nästan varje dag, det har vi gjort ända sedan Siri föddes. Jag tänker på dig varje dag, Nils. Min fina pojke, mitt äldsta och minsta lilla barn. Min saknade pusselbit. Mitt trasiga hjärta. 

Älskade Nils. Där går vi. Alltid tillsammans. Där gick vi.

Vi.

Namnsdag

I går hade du namnsdag, älskade Nils! Dina syskon ville att vi skulle fika och Frank var väldigt bestämd på kladdkaka. Så vi bakade kaka och åt sen på finporslinet. För det ville dina syskon. 

Och jag tog en bit jag med. Fast det var svårt att svälja med gråten i halsen. 

12 maj

Min älskade lilla Nils. 

Hemkomst

I dag slog vildapeln ut, Nils. De första tappra blommorna breder ut sina skira ljusa blad och vänder sig mot solen. Det är onsdag. Det är valborgsmässoafton. Den är sex år sedan du äntligen fick komma hem. 

Mamma känner sig extra ensam i kväll, Nils. För sex år sedan gick vi och la oss tillsammans - du, pappa och jag. Du låg i den här sängen som mamma ligger i nu, och sov tryggt mellan dina föräldrar. 

Som vi drömde om att få uppleva det, Nils! Det var mammas målbild under förlossningen, att få ligga hemma i sängen med en liten bebis bredvid.  På din sjätte levnadsdag blev det verkligt. 

På valborgsmässomorgonen för sex år sedan vaknade vi upp i en sjukhussäng i Lund. Det var vår första natt tillsammans, det var din första natt utan mediciner och din första natt som döende. Du skulle inte ens levt till natten, men du låg mellan mamma och pappa och andades. Alldeles själv. Andetag efter andetag och jag var hela tiden livrädd att andetaget du just drog var det sista. 

Nils, i kväll brinner eldarna för dig! I kväll ligger mamma i sängen med handen på den plats där du somnade för sex år sedan. I kväll bränner tårarna som eldar på mina kinder och mina röda ögon glöder som den slockande elden. Älskade Nils! Älskade, saknade barn. 

Att ta för givet

Om du hade levt hade pappa och mamma slagit in paket till dig i dag, Nils. Om dina hjärtslag räckt längre hade vi stoppat om dig och pussat dig på kinden i kväll, din sista kväll som femåring. Om dina andetag fortfarande tagits skulle du fått uppleva din sjätte födelsedag i morgon. Om livet kunde tas för givet skulle allt vara gott. 

Sorg och lycka går hand i hand

Mamma har sagt det förr, och det stämmer ofta. Sorg och lycka. Två motsatser som ändå kan vara så lika. Som till och med kan vara samma sak.

Du har blivit storebror igen, Nils. Nu har du fyra små barn att vaka över. Fyra underbara småsyskon!

I går satt Siri med er yngsta lillasyster i famnen. Hon klappade och kramade lillasyster, men plötsligt började hon gråta. Efter några snyftningar kunde hon berätta att hon var så ledsen för att du inte får träffa er syster. Och för att de aldrig får träffa dig. 

Det gör mamma också så otröstligt ledsen, Nils. Älskade, saknade Nils.