Alla hjärtans dag

I dag är det din dag, Nils! Vi har varit vid din grav och gjort fint och tänt ljus. Flickorna har sprungit runt i snön och Siri letade efter din traktor - den hade nog gömt sig under snön. Siri ville sjunga "Ja må han leva", så det gjorde vi. För det är ju din dag i dag. Det är ju alla hjärtans dag.

Alla trasiga hjärtans dag. Det är din dag, men det är också mammas dag.

Jag älskar dig, min plutt. Min Nils. Mitt hjärtebarn.

Nils!

Ska mamma vara orolig, Nils? Jag orkar inte vara det, jag vill bara att allt ska vara bra.

"Det fina med er barn är att det finns en morgondag tack vare er. Att ni är morgondagen." skrev mamma just till Frank. Jag kunde inte med att skriva till honom att läkaren hörde blåsljud på hans hjärta i dag. Att han kommer få träffa en barnkardiolog som får lyssna mer (och kanske titta) på hjärtat. Jag kunde inte med att berätta det för Frank i dag, mamma tycker att han har träffat nog med läkare under sin korta livstid.

Men du känns så klok, Nils. Och vi har verkligen gått igenom allt ihop så jag vill ventilera detta med dig. Jag vet att ett blåsljud inte behöver betyda något alls. Att det kan låta så. Eller att det kan vara nåt litet bara, något som inte behöver åtgärdas. Men ändå. Hjärtat.

Hjärtat, Nils. Ditt hjärta gick inte att laga och mitt är för alltid brustet.

Jul

Nu är det jul igen, Nils. Nu lyser lamporna med sitt gula sken i granen, nu har julklapparna köpts och på lördag är det julafton. Utan dig.

Första julen utan dig firade inte mamma och pappa, för det fanns inget att fira. Men nu finns det, nu finns det anledning gånger tre.

Samtidigt som jag är världens rikaste fyrbarnsmamma, så är jag fattig. Som vanligt blir din frånvaro lite tydligare och lite mer smärtsam när det är kalas. Som vanligt är det kalas utan dig.

För fjärde året i rad.

Som du

I två veckor har du varit storebror till tre, Nils. I dag är det två veckor sedan din lillebror föddes.

Han är liten, din bror. Han är ungefär lika stor som du var. Ungefär lika lång och ungefär lika tung. Han är lite blå på sina små händer efter nålstick och han har mellanblont hår. Frank tycker inte om att ligga på skötbordet, men han skriker inte lika högt som du. Men första gången han badade var han precis lika arg som du var när du fick bada. Frank har en sond i sin vänstra näsborre. Precis som du, Nils. Precis som du.

Mamma har kallat Frank för Nils, för ni är så lika. Mamma gråter av glädje och sorg för att ni är så lika. Mamma gråter av glädje och sorg för att Frank är här, och för att du inte är här. Men mest gråter mamma inte. Mest är mamma glad.

Frank är så fin, Nils. Frank är alldeles underbar. Precis som du.

Fjärde gången

Härom dagen bar pappa fram den andra spjälsängen, Nils. Vi skruvade ihop den till Nora och flyttade in hennes, Siris och din gamla säng (med gungtassar) till mammas och pappas sovrum.

Mamma har tvättat och knutit dit samma spjälskydd som jag gjorde när du skulle komma. Som när Siri skulle komma. Som när Nora skulle komma. Så nu står sängen här bredvid mamma, och det är med varm kärlek och smärta i hjärtat jag drömmer om att få lägga min son i den sängen. Det är blandade sorg- och glädjetårar som rinner nerför mammas kinder.

När jag blundar ser jag så tydligt hur du ligger där - död. Hur ditt vackra ansikte sover så fridfullt när din närmsta släkt kommit hit för att ta avsked.

Nils, hur kunde det bli så här? Varför fick du aldrig sova i din säng? Varför får vi bara minnas dig? Varför får jag aldrig mera hålla dig? Tyngden av din frånvaro är outhärdlig. Det är för väl att din kärlek gör livet uthärdligt. Att din och dina syskons kärlek gör livet värdefullt! Mamma älskar dig, Nils.

Namnsdag

I dag har du namnsdag, Nils! Världens finaste namn på världens finaste gossebarn. Vi har köpt nya höstblommor och satt vid din grav. Siri valde sång i dag och det blev "Ja må han leva". Två gånger sjöng vi den och Siri avslutade med att hurra tre gånger. Dina systrar är alldeles fantastiska, Nils!

Härom dagen var vi hos vänner och Siri lekte med en doktorsväska. Hon tog fram stetoskopet och sa att hon skulle lyssna på sitt hjärta. "Jag ska lyssna om jag hör Nils", sa hon. "Han bor i hjärtat."

Små sköra, fjärilslätta vingslag

Att livet kan ändras kvickt vet mamma och pappa. När vi väntade dig var livet perfekt och sorglöst.

Nu väntar vi ditt tredje småsyskon, denna gång en lillebror. Allt har varit fint - hans hjärta är alldeles friskt - ända till i söndags. Då kände mamma hur han trängde ner i bäckenet och hur mammas kropp svarade på det genom att börja öppna sig och bana väg för lillebror. Men det är alldeles för tidigt! Han är bara 26 veckor gammal.

Nu ligger mamma i en säng på sjukhuset, inte alls långt bort från där du var för drygt tre år sedan. I dag fick pappa och jag prata med en läkare som du också träffat. För om lillebror föds snart kommer han att få ligga på avdelning 15, precis som du. Och precis som Nora.

Livet är skört, Nils. Livet är lyckligt, vackert och stort men på intet sätt sorglöst. Mamma saknar dig och dina småsystrar. Mamma älskar er!