Det är nu det börjar. Börjar, men vänder.
Att föda ett barn och sen förlora det är som midsommartid. Allt ljus, all glädje och värme. Allt hopp, all förväntan är liv. Liv. Det är som ljusast när midsommartiden är närmast. Det är som bäst just nu. Det var som bäst att få dig, Nils.
Sen vänder det.
Sen blir det mörkt. Sen kommer död. Sen dog du.
Fastän du dog just när det var vår, fastän du dog just när allt återvänt så är du som midsommar. Du är ljuset, Nils. Du är livet.
Det var då det började. Började, men vände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar