Din bror har fått små fina fräknar på sin näsa, Nils. Solen har lyst på sistone och dina syskon är mycket ute och leker. Jag undrar om du hade haft fräknar? Jag undrar om du fortfarande lekt?
Du skulle gå i sjuan nu. Du skulle snart fylla 14. Men just nu skulle du och Siri vara 13 samtidigt ett tag, jag undrar om ni hade bråkat mycket, nu när båda är tonåringar. Jag undrar om jag tittat på dina syskon med samma värme som jag gör nu, om du hade levt.
Jag skrev till min bästa vän att du alltid är med, att du gör mig till en bättre, gladare och sorgsnare person. Hon bad mig hälsa till dig, men jag tänker att du redan vet det. Jag tänker att du är med hela tiden och vet allt. Du vet att jag sitter i köket där du också levde en gång. Du vet att jag gråter och har ett stort hål i mitt hjärta. Du vet att jag älskar dig och saknar dig. Och du är den enda som vet hur jag verkligen mår.
Nu ska jag torka mina tårar och gå till hallen och vara ledsen över att jag inte får snubbla på dina stora tonårsskor och sörja att jag inte får hänga upp din slarvigt slängda jacka som ligger på golvet. Sen ska jag gå ut i solen och låta den fylla det där tomma hålet i hjärtat. Men det vet du nog redan.
