Mamma känner sig extra ensam i kväll, Nils. För sex år sedan gick vi och la oss tillsammans - du, pappa och jag. Du låg i den här sängen som mamma ligger i nu, och sov tryggt mellan dina föräldrar.
Som vi drömde om att få uppleva det, Nils! Det var mammas målbild under förlossningen, att få ligga hemma i sängen med en liten bebis bredvid. På din sjätte levnadsdag blev det verkligt.
På valborgsmässomorgonen för sex år sedan vaknade vi upp i en sjukhussäng i Lund. Det var vår första natt tillsammans, det var din första natt utan mediciner och din första natt som döende. Du skulle inte ens levt till natten, men du låg mellan mamma och pappa och andades. Alldeles själv. Andetag efter andetag och jag var hela tiden livrädd att andetaget du just drog var det sista.
Nils, i kväll brinner eldarna för dig! I kväll ligger mamma i sängen med handen på den plats där du somnade för sex år sedan. I kväll bränner tårarna som eldar på mina kinder och mina röda ögon glöder som den slockande elden. Älskade Nils! Älskade, saknade barn.
