Allt jag någonsin drömt om

Vad drömde jag om innan jag blev mamma, Nils? Vad såg jag framför mig när du låg i magen? Jag minns hur jag väntade mig långa promenader med barnvagnen, hur jag skulle få uppleva dina första stapplande steg och höra dig säga "mamma". Jag kommer ihåg att jag såg fram emot att ligga i sängen med dig bredvid, höra dina andetag och bara känna kärlek.

Men älskade barn, vi fick så lite tid. Nästan hela ditt liv var du så nära mig, och ända sedan du föddes har du funnits i mitt hjärta.

Men du är inte allt jag någonsin drömt om, Nils. Du är så mycket, mycket mer. Du är gränslös kärlek, oändligt med känslor, bottenlös sorg. Du är allt.

Förlustanmälan

I dag är det en månad sedan din 14-årsdag, älskade Nils! Maj är jobbig för mamma i år. Det brukar alltid lätta efter den 12 maj, årsdagen av din död. Men i år gnager sorgen i mitt bröst, i år känner jag mig så ledsen. Ledsen och hjälplös. 

I går gick jag in på polisens hemsida, jag skulle kolla upp en sak. Och så stod det där:
Jag har råkat ut för något
Anmäl brott eller förlust. 

Kära polisen. Jag har förlorat min son. 

Så där lycklig

Mamma äter choklad och dricker rosévin. Mamma är ledsen. Mamma vill inte. Mamma orkar inte. 

Kan vi inte bara gå och lägga oss och låtsas att allt är bra? Kan vi inte låtsas att vi är så där lyckliga som vi var dagen innan? Kan vi inte bara få vara.

Älskade Nils, i morgon fyller du 14 år. 

Ett hål i ditt hjärta är ett hål i mitt

Din bror har fått små fina fräknar på sin näsa, Nils. Solen har lyst på sistone och dina syskon är mycket ute och leker. Jag undrar om du hade haft fräknar? Jag undrar om du fortfarande lekt?

Du skulle gå i sjuan nu. Du skulle snart fylla 14. Men just nu skulle du och Siri vara 13 samtidigt ett tag, jag undrar om ni hade bråkat mycket, nu när båda är tonåringar. Jag undrar om jag tittat på dina syskon med samma värme som jag gör nu, om du hade levt. 

Jag skrev till min bästa vän att du alltid är med, att du gör mig till en bättre, gladare och sorgsnare person. Hon bad mig hälsa till dig, men jag tänker att du redan vet det. Jag tänker att du är med hela tiden och vet allt. Du vet att jag sitter i köket där du också levde en gång. Du vet att jag gråter och har ett stort hål i mitt hjärta. Du vet att jag älskar dig och saknar dig. Och du är den enda som vet hur jag verkligen mår.

Nu ska jag torka mina tårar och gå till hallen och vara ledsen över att jag inte får snubbla på dina stora tonårsskor och sörja att jag inte får hänga upp din slarvigt slängda jacka som ligger på golvet. Sen ska jag gå ut i solen och låta den fylla det där tomma hålet i hjärtat. Men det vet du nog redan.