12 maj klockan 23.20

En dag full av sorg och lika full av lycka går till ända. I dag klockan 15.10 stannade tiden. I år igen.

Jag minns känslan för tre år sedan då vi skulle gå och lägga oss efter att du dött i vår famn. Efter våra familjer varit här och tagit farväl. Efter det att begravningsentreprenören varit här med den vita lilla kistan som din pappa så varligt la ner dig i. Efter det att allting mist sin mening.

Det har nu gått tre år men känslan är lika nära nu som då och mamma får liksom tänka på att andas in och andas ut för att inte glömma bort det.

Nils, du underbara vackra pojke, du saknas något enormt. Vi älskar dig!

Sakna

När jag ligger på min vänstersida, lätt framåtböjd i sängen kan jag nästan känna din lilla kropp, Nils.

I dag för tre år sedan låg vi just så. I dag för tre år sedan hade jag dig i min famn.

Vi älskar dig och saknar dig.

Första maj

Just i dag för tre år sedan var den första dagen vi vaknade hemma, tillsammans. Du, pappa och jag. Varje stund var vår, varje litet ögonblick och varje kunde vara det sista. Men vi fick många stunder tillsammans. Vi fick ögonblick mamma aldrig kommer att glömma.

I går brann eldarna, som de gjorde för tre år sen, då som för att välkomna dig hem.

Du saknas så mycket, Nils.