Jul

Nu är det jul igen, Nils. Nu lyser lamporna med sitt gula sken i granen, nu har julklapparna köpts och på lördag är det julafton. Utan dig.

Första julen utan dig firade inte mamma och pappa, för det fanns inget att fira. Men nu finns det, nu finns det anledning gånger tre.

Samtidigt som jag är världens rikaste fyrbarnsmamma, så är jag fattig. Som vanligt blir din frånvaro lite tydligare och lite mer smärtsam när det är kalas. Som vanligt är det kalas utan dig.

För fjärde året i rad.

Som du

I två veckor har du varit storebror till tre, Nils. I dag är det två veckor sedan din lillebror föddes.

Han är liten, din bror. Han är ungefär lika stor som du var. Ungefär lika lång och ungefär lika tung. Han är lite blå på sina små händer efter nålstick och han har mellanblont hår. Frank tycker inte om att ligga på skötbordet, men han skriker inte lika högt som du. Men första gången han badade var han precis lika arg som du var när du fick bada. Frank har en sond i sin vänstra näsborre. Precis som du, Nils. Precis som du.

Mamma har kallat Frank för Nils, för ni är så lika. Mamma gråter av glädje och sorg för att ni är så lika. Mamma gråter av glädje och sorg för att Frank är här, och för att du inte är här. Men mest gråter mamma inte. Mest är mamma glad.

Frank är så fin, Nils. Frank är alldeles underbar. Precis som du.

Fjärde gången

Härom dagen bar pappa fram den andra spjälsängen, Nils. Vi skruvade ihop den till Nora och flyttade in hennes, Siris och din gamla säng (med gungtassar) till mammas och pappas sovrum.

Mamma har tvättat och knutit dit samma spjälskydd som jag gjorde när du skulle komma. Som när Siri skulle komma. Som när Nora skulle komma. Så nu står sängen här bredvid mamma, och det är med varm kärlek och smärta i hjärtat jag drömmer om att få lägga min son i den sängen. Det är blandade sorg- och glädjetårar som rinner nerför mammas kinder.

När jag blundar ser jag så tydligt hur du ligger där - död. Hur ditt vackra ansikte sover så fridfullt när din närmsta släkt kommit hit för att ta avsked.

Nils, hur kunde det bli så här? Varför fick du aldrig sova i din säng? Varför får vi bara minnas dig? Varför får jag aldrig mera hålla dig? Tyngden av din frånvaro är outhärdlig. Det är för väl att din kärlek gör livet uthärdligt. Att din och dina syskons kärlek gör livet värdefullt! Mamma älskar dig, Nils.

Namnsdag

I dag har du namnsdag, Nils! Världens finaste namn på världens finaste gossebarn. Vi har köpt nya höstblommor och satt vid din grav. Siri valde sång i dag och det blev "Ja må han leva". Två gånger sjöng vi den och Siri avslutade med att hurra tre gånger. Dina systrar är alldeles fantastiska, Nils!

Härom dagen var vi hos vänner och Siri lekte med en doktorsväska. Hon tog fram stetoskopet och sa att hon skulle lyssna på sitt hjärta. "Jag ska lyssna om jag hör Nils", sa hon. "Han bor i hjärtat."

Små sköra, fjärilslätta vingslag

Att livet kan ändras kvickt vet mamma och pappa. När vi väntade dig var livet perfekt och sorglöst.

Nu väntar vi ditt tredje småsyskon, denna gång en lillebror. Allt har varit fint - hans hjärta är alldeles friskt - ända till i söndags. Då kände mamma hur han trängde ner i bäckenet och hur mammas kropp svarade på det genom att börja öppna sig och bana väg för lillebror. Men det är alldeles för tidigt! Han är bara 26 veckor gammal.

Nu ligger mamma i en säng på sjukhuset, inte alls långt bort från där du var för drygt tre år sedan. I dag fick pappa och jag prata med en läkare som du också träffat. För om lillebror föds snart kommer han att få ligga på avdelning 15, precis som du. Och precis som Nora.

Livet är skört, Nils. Livet är lyckligt, vackert och stort men på intet sätt sorglöst. Mamma saknar dig och dina småsystrar. Mamma älskar er!

Kärlek

Siri pratar mycket om dig, Nils. I dag bläddrade hon fram bilder på dig på mammas telefon och kramade dig och frågade om jag och Nora också ville krama. Det ville vi såklart. Siri pekade också på kartan och frågade var du bor.

Sen ringde hon till dig och sa "Hej Nils! Får jag pussa dig. Ja. Okej. Puss, vi ses. Hejdå!"

Familjehelg i Varberg

Fick du ballongerna, Nils?

Semester

Vi har fina dagar tillsammans, dina småsystrar, din pappa och jag. Vi har varit hos Mumintrollet och i Göteborg, men även en hel del hemma och gjort några småutflykter. Vi gör allt vi vill tillsammans, vi är en fantastisk familj!

När jag tittar på dina systrar och ser kärleken som strömmar mellan dem - den vackraste och mest otvungna kärleken - slås jag över hur vackert livet är och hur lycklig jag är över mina fina barn. Tänk att mamma får uppleva detta, Nils!

På fredag ska hela familjen till kyrkan - samma kyrka vi var i för tre år och två månader sen. Samma kyrka vi inte besökt sen dess. Men på fredag begraver vi din gammelfarmor. På fredag är världen på så sätt i bättre balans.

Kyrkan är också samma som pappa och mamma gifte sig i just i dag för fyra år sedan.

Älskade barn!

Nu känns det sådär tungt, Nils. Fastän jag andas kan jag inte andas, lungorna fylls med tomt och det värker långt ner i magen.

Det finns ingen lycka större än mina barn. Det finns ingen färg mörkare än svart.

Jag saknar dig, Nils. Jag saknar dig. Saknar dig. Saknar dig.

12 maj klockan 23.20

En dag full av sorg och lika full av lycka går till ända. I dag klockan 15.10 stannade tiden. I år igen.

Jag minns känslan för tre år sedan då vi skulle gå och lägga oss efter att du dött i vår famn. Efter våra familjer varit här och tagit farväl. Efter det att begravningsentreprenören varit här med den vita lilla kistan som din pappa så varligt la ner dig i. Efter det att allting mist sin mening.

Det har nu gått tre år men känslan är lika nära nu som då och mamma får liksom tänka på att andas in och andas ut för att inte glömma bort det.

Nils, du underbara vackra pojke, du saknas något enormt. Vi älskar dig!

Sakna

När jag ligger på min vänstersida, lätt framåtböjd i sängen kan jag nästan känna din lilla kropp, Nils.

I dag för tre år sedan låg vi just så. I dag för tre år sedan hade jag dig i min famn.

Vi älskar dig och saknar dig.

Första maj

Just i dag för tre år sedan var den första dagen vi vaknade hemma, tillsammans. Du, pappa och jag. Varje stund var vår, varje litet ögonblick och varje kunde vara det sista. Men vi fick många stunder tillsammans. Vi fick ögonblick mamma aldrig kommer att glömma.

I går brann eldarna, som de gjorde för tre år sen, då som för att välkomna dig hem.

Du saknas så mycket, Nils.

24 april

I morgon skulle du fylla tre. I morgon skulle vi smugit upp och sjungit för dig och sett dig öppna en födelsedagspresent. I morgon skulle vi ha lekt ute i det vackra vädret och dukat fram fika till släkt och vänner och tillsammans firat vår treåring.

Tre år. Tillsammans.

Nils, i dag är det tre år sedan du för sista gången somnade för kvällen i mammas trygga mage. I dag är det tre år sedan mamma premiärklippte gräset och på kvällen gick och la mig utan att somna, för att en timma senare väcka pappa och sen åka till bb.

I morgon är det tre år sedan jag för första gången fick hålla din varma lilla kropp i min famn. Mamma älskar dig, Nils. Mamma älskar dig.

April

Vi har börjat med avslappning här hemma, Nils. Efter lunchen ligger Siri och jag (och ibland Nora) på mattan och lyssnar på musik och vilar. Det är jättemysigt och Siri brukar somna. Ibland ligger jag kvar och håller Siris varma lilla hand i min, men i dag orkade inte mamma. I dag rann känslorna över.

Vi lyssnar på den där skivan som du och jag lyssnade så mycket på när du låg i magen, Nils. För tre år sen låg vi i soffan och vilade till just dessa toner. För tre år sedan - när det lyckliga inte också var sorgligt och när solen fortfarande fick skina utan mörka moln intill. Jag saknar den där tiden, Nils. Jag saknar den där naiva lyckan, jag saknar den underbara, pirriga väntan.

Jag vill inte för allt i världen vara utan varken dig eller dina underbara småsystrar. Men jag vill så gärna kunna andas igen. Jag vill så gärna vänta dig och veta att du kommer. Jag vill så gärna att du ska få träffa dina systrar. Jag vill så gärna hålla dig nära.

Naken

När jag förlorade dig, förlorade jag allt, Nils. Jag minns så väl känslan att vara naken efter att du dött. Magen var borta och du var borta, vi hade inget kvar.

Det finns ju också glädje i livet, men mamma är fortfarande lika naken. Dina småsystrar är som sköldar - de skyddar mig och det kanske inte syns så väl, men bakom är jag naken. Precis lika naken som för snart tre år sedan.

När det var enkelt

I torsdags var dina systrar och jag på öppna förskolan, Nils. Just när vi kom såg mamma en tjej där som jag kände igen och vinkade lite till henne, men jag kunde först inte placera vem hon var. Men sen såg jag, och då fick jag liksom kippa efter andan, för det var en mamma från föräldragruppen. Hon var där med en snart treårig tjej och hennes lillasyster. En snart treårig tjej.

Nils, jag saknar den där känslan jag hade när du låg i magen. När livet var enkelt och...
...och vid liv. Jag saknar dig - när du var vid liv.

Veteran

I dag, Nils, dog Lena Nyman och en vän skrev att det blir roligare i himlen nu när hon kommit dit.

Nu tror ju inte mamma på himlen, men tankarna började spinna. Om det var så att Lena kom till himlen och du också är där så skulle hon ju kunna sjunga godnattvisor för dig, så som hon gjorde för Ronja. Du skulle kunna krypa upp i hennes knä och bli klappad på kinden.

Men det är så många barn som dör Nils, och du har varit död så länge. Så om Lena skulle komma dit där du är så finns det nog andra barn som bättre behöver krypa upp i Lenas knä, för du har nog redan hittat din plats, du har redan hittat någon som sjunger godnattvisor för dig.

Men när jag tänker så gör det galet ont! Det är smärtsamt att tänka att någon annan får vara med dig. Det är en av anledningarna till varför jag inte tror på himlen.

Söndag

I dag är det söndag och solen har skinit i snön. Förut sa Siri "Nils är torebor".

I kväll är det mamma som får sätta klockan på ringning, Nils. I morgon ska mamma åka till jobbet och pappa är hemma med dina systrar. Men vem är med dig?

Nu kommer våren, ännu en vår. Våren då du skulle blivit tre.