En dag full av sorg och lika full av lycka går till ända. I dag klockan 15.10 stannade tiden. I år igen.
Jag minns känslan för tre år sedan då vi skulle gå och lägga oss efter att du dött i vår famn. Efter våra familjer varit här och tagit farväl. Efter det att begravningsentreprenören varit här med den vita lilla kistan som din pappa så varligt la ner dig i. Efter det att allting mist sin mening.
Det har nu gått tre år men känslan är lika nära nu som då och mamma får liksom tänka på att andas in och andas ut för att inte glömma bort det.
Nils, du underbara vackra pojke, du saknas något enormt. Vi älskar dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kram, imorgon får jag krama dig på riktigt.
Varje år skickar man kram och tanke och varje år känns det trasigt, fattigt och orättvist. Likaväl är det allt jag har att skicka...
Det känns som igår längtan är kvar farfar
Skicka en kommentar