Ont i hjärtat

Nu har det varit jul igen. Vi har varit vid din grav och borstat snö från stenen och lagt dit en julklapp. I år fick du en hund med tomteluva.

Siri pratar mycket om dig och hon frågar hur det var när du levde. Och när du dog.

"När Nils dog hade ni begravning och sen la ni en sten på hans huvud, va?" Det är inte så lätt att förstå.

Nej, verkligen inte lätt att förstå. Älskade, älskade Nils!

Vattkoppor

"Det är Nils, han springer omkring i gräset. Han har vattkoppor. Åh stackars Nils, han har ingen mamma och pappa som kan klia på honom"

-Siri

Hjärta

Siri pratar ofta om att du bor i våra hjärtan. Det är så sant! Nästan allt om dig handlar om hjärtan, hela du är ett hjärta, Nils.

Ett vackert, mjukt, trasigt, varmt hjärta. Du bor i våra hjärtan och jag älskar dig av hela mitt.

I går sa pappa och jag till dina syskon att "nu ska vi åka till Nils". "Jaaaa!" Ropade de glatt. Eller, Frank ropade inte, men han såg glad ut. Och när vi åkte hem sa Siri "Jag tror att Nils blir ledsen när vi åker hem."

Vi la ett fint hjärta vid din grav, snälla Axel och Nils mamma har gjort det till dig! Och din mormor har också lagt ett fint hjärta vid din sten.

Vi älskar dig, Nils. Frank, Nora, Siri, pappa och mamma. Du har en alldeles särskild plats i allas våra hjärtan.

Vaken

Mamma ligger vaken fast jag borde sova. Jag kan inte sova fast jag är trött. Det är så många tankar som far och några stycken som alltid återkommer.

På lördag fyller jag år. Jag ser såklart fram emot att tre små söta barn sitter hos mig och sjunger, men jag ser inte fram emot att fylla år utan dig. Allt är alltid så dubbelt.

Nils, min förstfödde son, min älskling, mitt allt! Du saknas hela tiden. Du har en självklar och alldeles särskild plats i familjen. Du har en alldeles egen plats i mitt hjärta.

Det är inte rimligt att det ska göra såhär ont att leva utan dig.

Namnsdag

Grattis på namnsdagen, älskade Nils! I dag har dina syskon och jag köpt nya blommor till din grav och pappa har bakat äppelkaka som vi fikade på.

I förra veckan när vi var vid din grav hittade Siri några fina blommor som hon planterade.

Höst

Mamma har läst din journal igen, Nils. Det känns så overkligt, så märkligt. Okända termer som för oss blivit kända. Men kontentan ändå: Hjärtfel. Inoperabelt hjärtfel. Föräldrarna underrättade.

Pappa och jag underrättades. Pappa och jag fick beskedet. Du skulle dö.

Nils, jag kan ännu förnimma när du låg i min famn. Hur din lilla hand greppade sondsprutan med mat i. Din andning som var lugn och regelbunden i min famn.

Värmen från din kropp minns jag också såklart. Och din kalla kind när jag på begravningen för sista gången pussade den.

Det är höst nu, Nils. Löven ändrar färg, dör och faller till marken. Men för bara några dagar sedan plockade dina syskon smultron. Det är märkligt.

Puss!

Familjehelg i Varberg

I morgon åker vi till Varberg Nils, tillsammans med Spädbarnsfonden och andra familjer som också förlorat sina barn.

Jag minns förra året när vi skulle åka och en bekant frågade mig om det verkligen var bra att åka på sånt här, om det inte bara rev upp mer. Man får stå ut med många konstiga frågor Nils, och det är svårt att svara på något så dumt. Men man kan väl likna det vid Internationella kvinnodagen. Alla dagar är kvinnornas dagar, men en dag om året ska man lite extra uppmärksamma orättvisor och svårigheter kvinnor utsätts för världen över. Problemen för kvinnor blir ju inte värre för att dagen finns - snarare tvärt om!

Så därför åker vi med glädje till Varberg och spenderar helgen tillsammans med dig och andra döda barn. Vi skrattar och gråter tillsammans med andra föräldrar och syskon och vi minns dig, vi pratar om dig och vi älskar dig. Även denna helg. 

Ilska och ork

Jag känner mig så frustrerad, Nils. Orken tryter och mamma blir ganska ofta arg och tjurig. Livet är jobbigt och enkelt hela tiden. Sorgen och glädjen håller mig i lika stadiga grepp i varsin hand.

Du är så nära hela tiden, men det är fördävligt att du är så långt borta.

Nationaldagen

Vi firade Nationaldagen intill din kyrkogård, Nils. Vädret var vackert och vi promenerade men några vänner i ravinen. Byalaget hade öppnat upp till det gamla klocktornet och vi gick upp och njöt av utsikten. Och såg din grav, den ligger så vackert!

Älskade, saknade Nils.

Död

Ena stunden låg du levande i vår famn, men endast ett uteblivet andetag senare var du död.

Du fattas oss Nils. Älskade, älskade Nils!

Näst sista dagen

Så kom den - din näst sista dag i livet, Nils. Det var en söndag och fint väder. Jag minns att vildapeln blommade vackert och jag minns din lilla kropp i min famn.

Jag vill inte ha bara minnen. Jag vill ha så mycket mer!

I dag har vi umgåtts, Nora, Frank, Siri, pappa och jag. En av höjdpunkterna var att Siri somnade nära, nära mamma med sin lilla hand i min.

Drömmen

Mamma sitter i soffan och vaggar dig i famnen, Nils. Varligt smeker jag ärret som pryder din bröstkorg. Jag luktar dig i nacken och ger dig en puss på kinden.

Just så drömde mamma i dag när jag satt på gräset och ammade Frank i dag. När han ätit färdigt blundade jag och smekte din gravsten. Så annorlunda allt kunde vara, Nils. Så väldigt, väldigt annorlunda.

Valborg är för alltid förknippat med hemfärd, med glädjen att få komma hem med dig. Men Valborg är också förknippat med skräcken att få komma hem med ett döende barn. Glädje, smärta, lycka, kaos. Tomhet, sorg, minnen. Nils.

Nils.

Dag två, för fyra år sedan

Vi vaknade upp efter en sömnlös natt i en säng i samvårdsrummet som låg i samma korridor som intensivvårdsrummet som du låg i. Jag minns inte om vi åt eller drack något, jag minns inte när jag började pumpa mjölk till dig, jag minns inte så mycket alls mer än känslan. Oron. Den förbytta lyckan. De uteblivna samtalen till våra nära, för vad skulle vi säga?

Jag minns hur personalen hjälpte oss att hålla ordning på sladdarna så vi kunde lyfta dig från din värmesäng till vår trygga famn. Jag minns hur dina värden förbättrades när du kände din mamma och pappa. Jag minns hur du mirakulöst kunde andas helt utan syrgas tack vare närheten. Den trygga närheten.

Du var alltid trygg i vår famn. Du kom till ro, du andandes lugnt, du sov. Du kände dig så trygg att du till och med vågade dö i vår famn.

Jag saknar dig varje sekund och varje ögonblick. Det är så tomt utan dig. Mamma älskar dig mer än du någonsin förstår. Mer än du någonsin hann uppleva.

Kalas

Grattis på födelsedagen, Nils! I dag har vi fyraårskalas.

 

Fina fyraåring!

Mamma är tung Nils, så tung man blir av snart fyra år av sorg. I dag för fyra år sedan spirade våren och livet. Gräset hade vuxit så pass mycket att mamma gick fram och tillbaka, fram och tillbaka med gräsklipparen på vår tomt. Du låg i mammas mage och skulle inte komma ut förrän i början på maj.

Men vilan, solen på trappan, gräsklippningen och mammas och pappas längtan efter dig gjorde att du föddes redan morgonen därpå. Det är nu fyra år sedan.

Minnet av din varma kropp när du kom upp på mitt bröst klockan 8.10 på fredagen den 25 april 2008 gör mamma glad och lycklig. Inget ögonblick kan förändra livet mer än det.

Jag minns hur jag satt i soffan med dig i knät och vi hade ögonkontakt. Jag minns hur jag försökte få dig att skratta, fastän det var omöjligt. För inga veckogamla bebisar kan skratta! Men minnet av det gör nu mamma varm av glädje. Minnet av att du fick vara min bebis och ligga i min famn och att jag fick skratta med dig gör mig varm och alldeles stel.

För nu sitter mamma i samma soffa och försöker att andas tillsammans med din pappa. Näsan når precis över vattenytan. Men mamma är tung, Nils. Mamma är så tung.

Mamma borde inte sitta här, mamma borde blåsa ballonger och slå in presenter till en förväntansfull liten pojke som skulle fylla fyra i morgon. Mamma borde inte gråta. Du borde inte vara död, du som nyss föddes. Du som nyss lades upp på mitt bröst och för alltid förändrade mitt liv.

Du borde vara här, Nils! Du borde haft svårt att somna av förväntan just i kväll. Du borde ha ropat på mamma att du inte kunde somna. Du borde fått blåsa ut fyra ljus på din tårta i morgon. Mamma borde ha fått pussa din mjuka kind.

Ditt hjärta borde ha gått att laga.

Mamma måste sova snart Nils, det är en viktig dag i morgon. Dina syskon, mamma och pappa ska ha kalas. Fyraårskalas!

Sov gott min fina son. Sov gott älskade Nils!

Som ett plåster

Det är lika bra att göra det kvickt, Nils. Som när vi drog bort plåstret från ditt lilla ben efter biopsin ungefär. Varligt, fast kvickt.

På sistone har mamma och pappa märkt hur vi stör Frank när vi går och lägger oss. Frank vaknar till och med ibland, så i dag sa mamma att det var dags att han fick flytta till eget rum. Och det finns ingen anledning att dra ut på det.

Frank sover i eget rum från och med nu. Egentligen är det väl ingen stor grej, men det gör ont! Mamma har så många känslor förknippade med den spjälsängen, Nils. Den sängen som stått bredvid mammas till och från i drygt fyra år. Den sängen som du aldrig sov i. Den sängen som mamma sprang till hela tiden och tittade på Siri när hon sov. Den sängen som Nora sen fick överta. Och som Frank sover i nu.

Det är så tomt bredvid mammas säng, Nils! Det är så tomt bredvid mamma. Det är så tomt utan flickorna och Frank, men dem kan jag smyga in till. Det är så tomt utan dig.

Lillebror

Tänk att han ligger där, i samma vagn som du låg i för snart fyra år sen, Nils. Frank - din lillebror.

Det är april nu. Din månad. Mamma sitter på trappan i solen och släpper fram minnena, men håller tillbaka tårarna. Det är samma sol som värmer, samma trappa som mamma sitter på. Om jag blundar mot solen och tittar mot det röda på mina ögonlock ser jag ditt leende. Hur det skulle sett ut nu, snart fyra år senare.

Jag ser en stolt storebror som springer runt vagnen. Jag ser en lillebror som kärleksfullt tittar på sin fina storebror. Lika kärleksfullt som han tittar på sina systrar.

Nu bränner ögonlocken, Nils. Jag önskar att det var en minnesbild som brändes fast, men det är en drömbild som sköljs bort av mammas tårar.

En egen respirator

Du är min respirator, Nils. Jag är beroende av dig, utan dig kan jag inte finnas mer.

Frank och jag har varit på sjukhuset igen. Nu är det en månad sen vi var där, men det är först nyligen mamma har börjat andas igen.

Frank var inte jättesjuk, han klarade att andas själv och behövde bara extra syrgas några dagar. Men när han blev sämre efter fyra dagar på sjukhus i stället för bättre, blev det jobbigt. Mamma fick tryck över bröstet och syret i den sterila sjukhussalen räckte inte. När de satte elektroder på Franks lilla kropp kunde jag bara se din framför mig. Jag kunde bara se dig.

Siffror på skärmen, larm som låter. Hjärtfrekvens som sticker iväg och andetag som räknas. Läkare som rondar och sköterskor som bryr sig om. Fyra år har snart gått, men på mindre än ett ögonblick var allt tillbaka.

För snart en vecka sen började mamma andas igen. Andas långa lugna andetag som också gjort att jag vågat andas ut. Eftersom du är död vet jag att jag kan förlora livet. Igen. Och jag vet att jag inte skulle klara det. Liksom jag inte klarade det när du dog.

Frank mår bra nu. Han andas helt utan mediciner och han är en fantastisk liten kille. Han är en kämpe, en liten hjälte precis som du.  
 

Men du är min respirator, Nils! Tack vare dig kan jag andas och leva. Och jag är världens bästa mamma till dig, Siri, Nora och Frank.

Alla hjärtans dag

I dag är det din dag, Nils! Vi har varit vid din grav och gjort fint och tänt ljus. Flickorna har sprungit runt i snön och Siri letade efter din traktor - den hade nog gömt sig under snön. Siri ville sjunga "Ja må han leva", så det gjorde vi. För det är ju din dag i dag. Det är ju alla hjärtans dag.

Alla trasiga hjärtans dag. Det är din dag, men det är också mammas dag.

Jag älskar dig, min plutt. Min Nils. Mitt hjärtebarn.

Nils!

Ska mamma vara orolig, Nils? Jag orkar inte vara det, jag vill bara att allt ska vara bra.

"Det fina med er barn är att det finns en morgondag tack vare er. Att ni är morgondagen." skrev mamma just till Frank. Jag kunde inte med att skriva till honom att läkaren hörde blåsljud på hans hjärta i dag. Att han kommer få träffa en barnkardiolog som får lyssna mer (och kanske titta) på hjärtat. Jag kunde inte med att berätta det för Frank i dag, mamma tycker att han har träffat nog med läkare under sin korta livstid.

Men du känns så klok, Nils. Och vi har verkligen gått igenom allt ihop så jag vill ventilera detta med dig. Jag vet att ett blåsljud inte behöver betyda något alls. Att det kan låta så. Eller att det kan vara nåt litet bara, något som inte behöver åtgärdas. Men ändå. Hjärtat.

Hjärtat, Nils. Ditt hjärta gick inte att laga och mitt är för alltid brustet.