På ytan syns blott en krusning, Nils. Inuti dansar alla känslor. Nej, inte dansar, de hoppar i otakt, de kränger. Som vilsna rytmer till falska toner. Ja, så är det. Så är jag. Vilsen.
Tänk att jag lärt mig att gråta utan att det hörs. Tänk att jag kan skrika ut min smärta utan ett knyst. Tänk att du kan leva utan att andas. Tänk att du finns, men utan att synas. Tänk att du dog, utan att du nästan ens levt.
Jag hoppas jag kan få sova i natt, Nils. Jag hoppas jag kan få gråta mig till sömns. Men just nu kan jag bara gråta.
