Om mod

Mamma läser en favoritblogg som heter "Heja Abbe" där Abbes pappa skriver om sina två söner och kärleken till dem och livet. Nu sist skrev han om mod vilket har fått mamma att tänka mycket på mod.

När vi förlorade dig, förlorade vi allt, men ändå valde vi livet. Det är modigt. Trots att vi förlorat vårt efterlängtade barn, vår framtid, vår evighet, vågade vi ge livet ett nytt försök. Det ledde bland annat till att efter många, långa månader, timmar, dagar kom din syster till oss. Och samtidigt som vi förlorat allt så fick vi allt. Det är så förvirrande att vara osannolikt lycklig samtidigt som man lever i den mörkaste sorgen. Men det går - om man vågar.

Och nu Nils, tar jag mig modet att berätta att du ska bli storebror igen. Fast du vet det ju redan såklart, det har du vetat ända sedan i höstas. Jag bubblar av känslor. Pappa bubblar av känslor. Siri vet var mammas mage är, men förstår ju inte varför den växer.

Jag älskar dig, min förstfödde son.

Ett papper

I går när jag letade efter ett papper hittade jag fakturan på din gravsten, Nils. Trycket över bröstet kommer tillbaka och jag andas sorg.

Vet du vad din syster kan?! När vi går förbi pianot med fotona på dig pekar hon och säger "Iiisss". Siri är redan medveten om dig och det gör mig glad. I söndags var vi vid din grav och sjöng alla tre och Siri kröp lite i snön.

Om knappt två veckor fyller hon ett år, Nils. Och om drygt två månader fyller du två.