tisdag 30 november 2010

Om att bli slagen i huvudet

I dag var dina systrar och jag på biblioteket i stan, Nils. Vi hade mysigt, Siri trivdes verkligen bland alla böcker. När vi blev hungriga gick vi till caféet intill och åt lunch och tjejen vi beställde av kändes bekant.

När vi satt och åt kom jag på det, det kändes som ett slag i huvudet. Den tjejen gick i samma föräldragrupp som oss när du låg i magen, Nils. Den tjejen födde barn strax efter oss. Den tjejen har ett litet barn hemma som fyller tre någon gång i vår.

Det gjorde ont! Men, det är inte alltid dåligt att bli slagen i huvudet, Nils. Mamma valde att njuta extra mycket av att Nora låg i min famn och att Siri satt bredvid i stolen. Mamma valde att se dig i dina systrar och njuta av din frånvarande närvaro. Du finns alltid med oss, och jag kände dig lite närmre när vi åkte hem och mamma fick kisa mot snön i solen. Du fattas oss, Nils, och samtidigt gör du oss så rika!

torsdag 25 november 2010

Två år och sju månader

Det saknas en handduk i badrummet, Nils. Det står ut en ensam knopp från väggen och den stirrar på mig.

Vi skruvade upp fyra knoppar att hänga handdukar på när vi renoverade badrummet till du skulle komma, Nils. En till pappa, en till mamma, en till dig. Och så en extra. Varje dag när jag ser de där knopparna tänker jag på dig. Varje dag när jag sätter fötterna på det uppvärmda klinkergolvet tänker jag på att dina små fötter aldrig fick känna dess värme. Varje gång jag lägger dina systrar på skötbordet tittar jag på mobilen som hänger över och minns känslan när du dött och vi flyttade skötbordet. Där hängde den. På en skör men säker tråd. På en skör med överdimensionerad tråd hängde den, men plötsligt utan uppgift.

I dag är det två år och sju månader sedan du föddes, min son. När jag blundar kan jag förnimma känslan av din nyfödda, varma kropp mot min. När jag blundar kan jag känna den omedelbara oron. Men jag behöver inte blunda för att känna den innerliga kärleken till dig.

Snart ska mamma sluta ögonen och jag önskar att du kommer till mig i drömmen i natt.

onsdag 17 november 2010

En stilla dag

Nils! I dag är det kallt och ganska dimmigt. Inte en vindpust rör sig eller grenarna. Mitt i allt det stilla kom i förmiddags en kvinna med röda vantar och skjutsade två av sina barn i en vagn. Mitt i allt det stilla sov en liten tös i vit overall och en större tjej satt i sin rosa overall och sjöng. Högt och vackert. Högt och vackert sjöng hon medan kvinnan torkade en tår med sina röda vantar.

Mitt i allt det stilla gick vi och saknade dig.