Att krypa upp i knät

Nils, ibland när jag blir ledsen vill jag krypa upp i min mammas famn, bli struken över håret och vaggad. Jag vill ligga nära och bara finnas till. Och när jag tänker så blir jag lugn i sinnet, för det var just så du fick dö.

Två år

Grattis på födelsedagen! När solen sken i morse var vi vid din grav och sjöng. Vi älskar dig.

Åter igen

Nils! I morgon är det två år sedan mamma jobbade sin sista dag för att vara ledig ett par veckor innan du skulle födas. Två år.

Jag minns den sista veckan, jag minns hur jag satt på trappan i solen, klappade magen och längtade. Men jag minns inte vem jag var. Jag minns inte hur det kändes med allt.

Älskade Nils. Varenda dag saknas du och den här tiden är bara din. Fast jag önskar så mycket att den vore vår.

Ajajaj

Mamma hittade just en text jag skrev den 13 maj 2008, alltså dagen efter du dog. Det gör så ont, Nils. Kroppen minns. Hjärtat minns. Hjärnan mins. Det gör så ont. Jag vill inte. JAG VILL INTE!!!

"Så var jag tillbaka där det började. De varma vattendropparna rinner nerför mina bröst och min mage. Min mage. Du kunde fortfarande ha legat där, men du ville ut. Du ville skynda dig till världen, till oss, för du visste att du inte kunde stanna.

Vattendropparna värmer inte. Jag fryser. Jag är naken. Jag är ensam. Jag är tom.

Natten då förlossningen drog igång stod jag i samma dusch och lät de varma vattendropparna rinna nerför mina bröst och min mage. Jag log och hade värkar. Jag var lycklig, för du skulle komma. Du skulle komma och livet skulle aldrig mer bli sig likt."

Det var orden jag skrev och inget har förändrats sedan dess. På söndag är det en vecka till din tvåårsdag. Vad önskar du dig, min älskling?

Om här och nu

I dag har solen skinit, Nils. Siri, pappa och jag har varit ute nästan hela dagen och Siri har gått omkring på gräsmattan och lekt med sin hink och spade. Vi har tittat på blommor och pappa har kapat ved.

Jag satt på den lite fuktiga gräsmattan med solen i ögonen och tittade på din vackra lillasyster och kände att livet är ganska bra. Ändå. Trots att du saknas så hela bröstet värker, trots att vi snart ska fira din andra födelsedag utan att du är med.

Och jag känner, som alltid, hur underbart livet kunde varit om även du var här.