måndag 28 november 2011

Som du

I två veckor har du varit storebror till tre, Nils. I dag är det två veckor sedan din lillebror föddes.

Han är liten, din bror. Han är ungefär lika stor som du var. Ungefär lika lång och ungefär lika tung. Han är lite blå på sina små händer efter nålstick och han har mellanblont hår. Frank tycker inte om att ligga på skötbordet, men han skriker inte lika högt som du. Men första gången han badade var han precis lika arg som du var när du fick bada. Frank har en sond i sin vänstra näsborre. Precis som du, Nils. Precis som du.

Mamma har kallat Frank för Nils, för ni är så lika. Mamma gråter av glädje och sorg för att ni är så lika. Mamma gråter av glädje och sorg för att Frank är här, och för att du inte är här. Men mest gråter mamma inte. Mest är mamma glad.

Frank är så fin, Nils. Frank är alldeles underbar. Precis som du.

onsdag 2 november 2011

Fjärde gången

Härom dagen bar pappa fram den andra spjälsängen, Nils. Vi skruvade ihop den till Nora och flyttade in hennes, Siris och din gamla säng (med gungtassar) till mammas och pappas sovrum.

Mamma har tvättat och knutit dit samma spjälskydd som jag gjorde när du skulle komma. Som när Siri skulle komma. Som när Nora skulle komma. Så nu står sängen här bredvid mamma, och det är med varm kärlek och smärta i hjärtat jag drömmer om att få lägga min son i den sängen. Det är blandade sorg- och glädjetårar som rinner nerför mammas kinder.

När jag blundar ser jag så tydligt hur du ligger där - död. Hur ditt vackra ansikte sover så fridfullt när din närmsta släkt kommit hit för att ta avsked.

Nils, hur kunde det bli så här? Varför fick du aldrig sova i din säng? Varför får vi bara minnas dig? Varför får jag aldrig mera hålla dig? Tyngden av din frånvaro är outhärdlig. Det är för väl att din kärlek gör livet uthärdligt. Att din och dina syskons kärlek gör livet värdefullt! Mamma älskar dig, Nils.