torsdag 30 oktober 2008

Stunder att minnas

Ibland kommer jag precis ihåg hur det var att ha dig här, Nils. Jag blir varm i kroppen och alldeles glad när jag minns hur det var att hålla dig i min famn, att se din lilla mun röra sig när du sov, att möta din blick, att pussa dig på kinden och att vara dig nära.

Men så minns jag hur det är nu, sorgen kommer över mig. Jag minns hur det var att ha dig här med vetskapen om att du inte skulle få stanna. Jag minns när vi fick veta att du kommer att dö. Jag minns att jag var så rädd för att du skulle dö och jag minns att jag visste att jag inte kunde fortsätta leva utan dig. Jag minns när vi höll dig och du tog dina sista andetag. Din död är så smärtsamt nära. Livet utan dig är så tomt.

Nils, du är glädjen.
Det är saknaden som är sorgen.

lördag 25 oktober 2008

Hipp, hipp hurra

I dag är det sex månader sedan du kom till oss, min fina älskade pojke. Åh vad vi skulle myst i dag, du, pappa och jag. Legat länge i sängen, gått promenad i solen och kanske hade du gillat att sitta på grusgången och plocka med de små gruskornen. "Inte stoppa i munnen" hade mamma och pappa sagt till dig. Kanske hade du skrattat åt oss.

Livet hade varit så underbart.

Du saknas här på jorden.

tisdag 21 oktober 2008

Nils är död. Han kan inte sova i sin vagn.

I går var det kalas Nils. Jag pratade med dina kusiner och din minsta kusin frågade om dig. Jag och hennes storebror påminde henne om att du är död.

"Lille Nils är död. Han är i himlen." sa storkusinen.

"Nils är död. Han kan inte sova i sin vagn. Han får sova i himlen." sa lillkusinen.

Mamma grät och saknade dig extra, extra mycket. Jag fick läsa saga för dina kusiner och hoppas du också hörde om kossan, kossans barn och kalvens pappa. Gjorde du det, Nils?

fredag 17 oktober 2008

Det gör också ont

Tiden med dig var den bästa, Nils. Livet utan dig är väldigt tomt och allt påminner om dig och hur livet kunde varit.

Häromdagen var jag och storhandlade. Även denna gång fick jag gå förbi de små söta stövlarna, barnböckerna och blöjorna. Även denna gång fick jag snegla längtansfullt mot hyllorna med barnmat, nappflaskor och tvättlappar men istället gå till den sorgliga hyllan med gravljus. Även denna dag fick jag sakna dig och veta att jag aldrig mer får pussa din lilla mun.

söndag 12 oktober 2008

Sol i dag

I dag har solen skinit och pappa och jag har varit i trädgården och fixat lite inför vintern. Om livet hade varit snällt hade du varit med oss och den här söndagen hade varit som vilken underbar söndag som helst. Men. I dag är det fem månader sedan vi tre satt i sängen och du tog dina sista tappra andetag när du låg i vår famn. I dag är det fem månader sedan du dog.

I fem månader har vi fått klara oss utan varandra, älskade barn. Hur har du det? Saknar du mamma och pappa? Vi saknar dig.

Nu ska vi åka till din grav, ta bort lite höstlöv och sjunga om Trollmor, den som du tyckte så mycket om.

onsdag 8 oktober 2008

Namnsdag

Grattis på namnsdagen kära barn.

Det är så mycket jag vill säga till dig men orden stockar sig i halsen tillsammans med gråten.

torsdag 2 oktober 2008

En liten stund i taget

Små, små stunder i taget. Så lärde du oss att leva Nils. Små, små stunder i taget lever vi fortfarande. Ibland mår vi ganska bra. Ibland mår vi som rödgråtna ögon, fast det kanske inte alltid syns. Glädjen och sorgen över dig har vi alltid med oss och du gjorde oss så rika. Vi saknar dig, Nils.

onsdag 1 oktober 2008

Den första

I dag är det den första oktober och för fem månader sen var det den fösta maj. Det var den första dagen vi vaknade upp hemma tillsammans. Jag minns det som igår, jag minns hur vi låg nära, pappa, du och jag. Jag minns hur vi andades tillsammans och hoppades få uppleva en liten stund till ihop. En timma till. En morgon till.

Varje stund med dig, Nils var de bästa och mest värdefulla.