I dag är det den första oktober och för fem månader sen var det den fösta maj. Det var den första dagen vi vaknade upp hemma tillsammans. Jag minns det som igår, jag minns hur vi låg nära, pappa, du och jag. Jag minns hur vi andades tillsammans och hoppades få uppleva en liten stund till ihop. En timma till. En morgon till.
Varje stund med dig, Nils var de bästa och mest värdefulla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Imorgon när Maja och jag befinner oss ovan molnen i ett flygplan så ska vi vinka till dig. Då är vi ju nära nära. Men det är du mest hela tiden ändå- i tanken.
Skicka en kommentar