Stunder att minnas

Ibland kommer jag precis ihåg hur det var att ha dig här, Nils. Jag blir varm i kroppen och alldeles glad när jag minns hur det var att hålla dig i min famn, att se din lilla mun röra sig när du sov, att möta din blick, att pussa dig på kinden och att vara dig nära.

Men så minns jag hur det är nu, sorgen kommer över mig. Jag minns hur det var att ha dig här med vetskapen om att du inte skulle få stanna. Jag minns när vi fick veta att du kommer att dö. Jag minns att jag var så rädd för att du skulle dö och jag minns att jag visste att jag inte kunde fortsätta leva utan dig. Jag minns när vi höll dig och du tog dina sista andetag. Din död är så smärtsamt nära. Livet utan dig är så tomt.

Nils, du är glädjen.
Det är saknaden som är sorgen.