Vi har börjat med avslappning här hemma, Nils. Efter lunchen ligger Siri och jag (och ibland Nora) på mattan och lyssnar på musik och vilar. Det är jättemysigt och Siri brukar somna. Ibland ligger jag kvar och håller Siris varma lilla hand i min, men i dag orkade inte mamma. I dag rann känslorna över.
Vi lyssnar på den där skivan som du och jag lyssnade så mycket på när du låg i magen, Nils. För tre år sen låg vi i soffan och vilade till just dessa toner. För tre år sedan - när det lyckliga inte också var sorgligt och när solen fortfarande fick skina utan mörka moln intill. Jag saknar den där tiden, Nils. Jag saknar den där naiva lyckan, jag saknar den underbara, pirriga väntan.
Jag vill inte för allt i världen vara utan varken dig eller dina underbara småsystrar. Men jag vill så gärna kunna andas igen. Jag vill så gärna vänta dig och veta att du kommer. Jag vill så gärna att du ska få träffa dina systrar. Jag vill så gärna hålla dig nära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar