12 maj

En vanlig dag. En dag som alla andra. Men nej. Den 12 maj är inte en vanlig dag, fast den borde varit det. Två år har nu gått, två år sedan du stillsamt dog i mammas och pappas famn.

Liksom förra året fick vi vara tillsammans, pappa, Siri och jag. Liksom förra året fick vi vara utan dig. Och liksom förra året fick vi plocka blommor och lägga vid din grav.

Vet du vad det värsta är, Nils? Att det inte känns ett dugg bättre, att det gör precis lika ont. Att du saknas precis lika mycket. Ditt rum i våra hjärtan är precis lika stort och platsen du lämnat efter dig är precis lika tom.

Mamma vill skrika, mamma vill sparka och slåss. Men inget får dig någonsin tillbaka, så jag kramar din underbara pappa och ger din fina syster en puss.


Från din födelsedag.