Din farfar och jag pratade om vilket mirakel det är att lillasyster flyttade in i mammas mage så fort efter att du var född, Nils. Då berättade farfar för mamma om granar - när de är döende sätter de jättemånga kottar för att trygga fortplantningen.
Så var det för pappa och mamma - räddningen för oss var ett nytt litet frö. Det enda sättet för oss att leva när du lämnat oss var hoppet om nytt liv. Och vi lever, Nils. Mamma och pappa lever tillsammans med din lillasyster. Och du lever i våra hjärtan, minnet av dig kommer alltid att leva kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar