onsdag 2 juli 2008

Tid

Jag ligger på rygg med Nils lilla strumpa i handen och känner mitt hjärta slå. Jag undrar varför. På magen har jag den mörka linjen kvar som jag fick i slutet av graviditeten, jag har även några extra kilon.

Vi hade nio lyckliga månader tillsammans, du och jag, Nils. Jag älskade att känna dina sparkar i magen, jag älskade att du höll mig vaken om nätterna, jag älskade att vi var två, att jag aldrig var ensam.

Vi hade arton dagar tillsammans, pappa, du och jag, Nils. Det var den bästa tiden i våra liv.

Nu har vi ett helt liv framför oss, pappa och jag, och vi får bära dig inom oss. Vi känner inga sparkar, men du håller oss vaken om nätterna och vi älskar dig.

Inga kommentarer: