Sprit

Jag förknippar bebislukt med sprit. Jag förknippar lycka med sorg och liv med död. Ingenting blev alls som det skulle bli.

När Nils får syskon vill vi inte ligga på intensiven och behöva sprita våra händer innan vi träffar vår bebis. När Nils får syskon vill jag föda barn och sen åka hem - med vårt barn - och att vi ska få leva lyckliga i alla våra dar. När Nils får syskon vill jag titta på min man när han med obeskrivlig kärlek håller i och tittar på vårt barn med vetskapen att han eller hon ska leva.

Vi blev snuvade på så mycket när vi förlorade vår son. Förutom att inte få dela livet med honom blev vi snuvade på den underbara första tiden hemma, vi blev snuvade på att vara trötta småbarnsföräldrar, jag blev snuvad på att känna mig nyförlöst och jag fick aldrig riktigt chansen att få mjölkstockning. Vi blev snuvade på att få ligga ändlösa timmar och titta på vår son när han andades in och andades ut, när han upptäckte sina händer och fick smaka välling. Vi fick aldrig oroa oss för att vår Nils skulle ramla nerför den stora stenen i skogen som han så envist ville upp på. Vi fick aldrig bygga sandlåda till honom och aldrig ta fart på gungan när han lyckligt skrek "högre". Vi fick aldrig springa med böjda ryggar bakom hans första tvåhjuling och hjälpa honom hitta balansen. Vi fick aldrig chansen att älska honom ordentligt. Nils fick aldrig chansen att träffa sina syskon.

När Nils blir storebror vill jag lära mig att bebisar kan lukta bebis redan från början.

Men om Nils hade fått leva hade jag inte önskat mig något mer.