I dag kom det, som en örfil, hem reklam och rabattkuponger från Pampers. Dessutom fick vi hem ett nummer av "Vi föräldrar", som jag så glatt och käckt startade en prenumeration på i februari. Vilken dag, va?!
Det är så mycket som gör ont. Sorgen över att ha förlorat vårt barn, sorgen över att inte ha vårt barn här, sorgen över att inte få följa vår son i hans uppväxt, sorgen över att vara en trasig familj, sorgen över att inte få höra hans första ord, att inte få se hans första stapplande små steg. Att inte få se honom börja dagis, lära honom cykla, blåsa bort det onda på hans sommarknän, läsa sagor för honom om kvällarna, gå på hans första skolavslutning, köpa moped till honom, rata hans flickvänner. Att inte ha honom nära. Allt det gör så ont. Och så gör det ont att vi aldrig mer kan vara lyckliga, min man och jag. Vi kan aldrig mer vara sådär underbart naivt lyckliga som vi en gång var.
I kväll när vi var vid graven sjöng vi "Trollmors vaggvisa" för Nils. Det gör också ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar