Hur ska man hantera en sådan här situation? Hur ska man kunna leva i den? Hur ska man kunna ta sig vidare med den? Hur vi än vänder oss så finns där en vägg. Vart vi än tittar tar det stopp. Vi är inte inmålade i ett hörn, utan fyra. Vi kan inte ta oss någonstans. Att föreställa sig ett liv utan Nils går inte, men likt förbannat måste vi leva utan honom.
Varje dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar