Tiden läker inga sår

Nu har det varit jul igen, Nils. Vi har varit vid din grav och skottat snö, tänt ljus och lagt en julklapp. Och sjungit förstås, Siri väljer alltid "Blinka lilla stjärna". Vi sjunger och det har varit så kallt att tårarna frusit innan de ens börjat rinna.

Det är så ohyggligt smärtsamt utan dig, Nils. Sorgen och saknaden gör precis lika ont och det är fortfarande svårt att andas.

Att sjunga vid din grav i stället för att se dig öppna julklappar. Att lägga presenter vid din sten i stället för att se dig busa med dina syskon. Att sakna dig i stället för att stoppa om dig om natten. Att gråta av saknad i stället för att lukta på ditt hår.

"Hej då Nilsen." sa Siri när vi gick tillbaka till bilen. "Sov gott, Nils."

Såren är öppna och onda och ingen tid i världen kan läka dem.