måndag 26 april 2010

Att krypa upp i knät

Nils, ibland när jag blir ledsen vill jag krypa upp i min mammas famn, bli struken över håret och vaggad. Jag vill ligga nära och bara finnas till. Och när jag tänker så blir jag lugn i sinnet, för det var just så du fick dö.

1 kommentar:

Emma sa...

Idag är det just två år sedan du fick somna in i mammas och pappas armar Nils. Jag tänker på dig. Och på din fantastiska familj. Och tittar på min sovande son som skulle ha varit din vän. Och tänker att han, liksom du, är ett mirakel och det finaste som finns..Att jag är lyckligt lottad som har honom. Och att din mamma och pappa fick ha dig en alldeles för kort stund..