Åter igen

Nils! I morgon är det två år sedan mamma jobbade sin sista dag för att vara ledig ett par veckor innan du skulle födas. Två år.

Jag minns den sista veckan, jag minns hur jag satt på trappan i solen, klappade magen och längtade. Men jag minns inte vem jag var. Jag minns inte hur det kändes med allt.

Älskade Nils. Varenda dag saknas du och den här tiden är bara din. Fast jag önskar så mycket att den vore vår.