"Hon berättade att hon var rädd. Jag frågade varför och hon svarade: 'För att jag är så innerligt lycklig.' Jag frågade varför det var skrämmande och hon svarade: 'För att de bara låter en vara så här lycklig när de tänker ta något ifrån en'." (Citat hämtat ur "Flyga drake").
Jag kände mig ibland rädd när du låg i min mage, Nils. Men mest var vi bara lyckliga, innerligt lyckliga. Sådär lyckliga som enligt Murphys lag aldrig faller väl ut. Men var vi lyckligare än andra, som får behålla sin lycka?
Sedan du lämnade oss har vi inte kunnat känna innerlig lycka, Nils, faktiskt inte mycket lycka alls. Det finns för mycket smärta och saknad. Den där underbara, naiva lyckan kommer vi aldrig mer kunna uppleva, men jag hoppas vi kommer våga vara lyckliga igen. Hoppas inte lyckan blir alltför god vän med rädslan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mina år med nyblivna föräldrar har lärt mig en sak jag inte trodde fanns. Sorg och lycka är inte i varsin ände på en axel, de kan upplevas samtidigt. Jag har sett flera som kännt en stark lycka under den svåraste sorg.
Jag vet att det kommer lycka till er snart men att sorgen kommer att finnas också.
Vi hörs snart.
Anette.
Skicka en kommentar