Nils, när vi väntade dig, väntade vi också något evigt. Du skulle bli vår evighet, du skulle finnas en hel livstid. Du skulle finnas vår livstid. När vi väntade dig väntade vi ett liv fyllt av kärlek, en ändlös, ovillkorlig kärlek. Vi väntade lyckan. Vi väntade livet.
Kärleken till dig är ändlös, men du var här så kort tid, Nils. 18 dagar är på tok för kort. Tomheten är på tok för stor. Du är på tok för söt. Vi älskar dig, men fick visa det på tok för lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack snälla du...
Vilken obeskrivligt vacker och gripande text. Berörde mig på djupet! Du skriver så vackert om din sorg. Beklagar så att ni inte fick ha Nils kvar hos er... ;(
Skicka en kommentar