Nils, du är vårt första barn. Allt som hände med dig var första gången för oss, men det blev också den sista. I dag är det söndag och för ett år sedan var det den 11 maj. Det var den sista gången vi gick och la oss tillsammans, du, pappa och jag.
Lillasyster har gått och lagt sig nu, Nils. Det är första gången som hon sover på kvällen den 10 maj, men det är inte den sista. Lika säkert som vi visste att du skulle dö - lika säkert måste vi veta att din lillasyster ska leva. Livet tog slut när du dog, men det har på många sätt återuppstått i och med din syster. Allt är så rörigt, det enda jag vet är hur mycket jag saknar dig och hur mycket jag njuter av att din syster är här. Och att jag älskar er båda och er pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och här sitter jag och snyftar.
*kram*
I lördags var det ett år sedan jag fick hålla dig i min famn. Igår söndag besökte vi naturreservatet Oset och insåg att vi märkligt nog gjorde precis samma sak för ett år sedan. Idag är det måndag. Jag finner inga ord. Våra tankar är hos dig, din mamma, pappa och syster.
Bamsekram Från Anette.
Nils lille vännen. Ett ljus brinner för dig hos oss. Brinner under din sista natt i den ljuva våren som var din o ingen annans. Du har det ljust o fint på din glimmande stjärna, den lyser så starkt ner till oss. Kram från farmor & farfar
Skicka en kommentar