Den här tiden för ett år sedan

Jag orkade inte skriva om den 29 april, Nils. Jag klarade inte av att sätta ord på när vi fick beskedet att de inte skulle operera dig, att de skulle koppla loss respiratorn och att du troligtvis skulle dö då. Jag orkade inte gå igenom minnet av akut-dopet, när de kopplade loss respiratorn och när du nästan dog i våra armar. Det enda fina med den dagen var att vi för första gången fick somna tillsammans, du, pappa och jag.

Dagen efter fick vi åka hem, Nils! Valborgsmässoeldarna brann som för att salutera din hemkomst och mamma och pappa kände sig lyckliga.