I dag begravs ett barn, Nils. En liten flicka som vi inte känner, men som vi känner med. Mamma och pappa vet vad hennes föräldrar går igenom i dag och du vet vad som händer med den lilla flickan.
En vit kista. Vackra blommor. Familj och vänner. En obeskrivlig sorg som aldrig går över.
Små vita kistor skulle aldrig behöva tillverkas, Nils. Inga föräldrar ska behöva begrava sina barn oavsett hur gamla eller unga de är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag klippte gräs idag. Helt plötsligt stannade jag upp för att jag kände något. Nils. Blev först glad, sedan jätteledsen. Du fattas.
Din mormor
Jag är så ledsen Marina, att du behöver veta vad de går igenom. Ingen ska behöva veta hur det känns att förlora sitt barn.
Jag vet inte hur det känns, men jag kan föreställa mig och det gör ont i hela kroppen av tanken. Jag tänker så ofta på er och på lille Nils, som jag aldrig hann träffa. Jag har iallafall haft förmånen att få träffa din lillasyster och hoppas jag snart får träffa henne igen.
Kram!
Skicka en kommentar