I dag har mamma och pappa ätit de första smultronen, Nils. De var röda och fina och alldeles solvarma. I morgon ska vi nog åka en sväng på Sommen, senast vi åkte båt där så var du bara en liten, liten ärta i mammas mage. Men jag visste inte då att du låg där. Jag minns hur jag satt på en ö i den vackra sjön och kastade kottar och längtade efter barn. Jag minns hur jag försökte finna lycka i det vackra där och då.
Men nu är här och nu. I morgon kanske jag sitter på samma ö och saknar dig, Nils. Kanske kastar jag en kotte eller två.
Det är så tomt utan dig, vi saknar dig hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar