Förlossningsdagen

Jag stod hemma i duschen och lät de varma vattendropparna rinna nerför min mage. Jag njöt av varje värk, för jag visste att för varje värk jag genomled kom jag närmre mötet med vårt älskade barn. Det låter nu i efterhand som att jag romantiserar minnet av hur det var, men sanningen är den som jag skriver. Vi hade längtat så mycket, så innerligt efter barn så nu när det var nära var jag lycklig. Osannolikt lycklig.

När värkarna blev för täta och intensiva och vi kände att det inte gick att vara hemma längre satte vi oss i vår nyköpta familjebil och åkte till förlossningen. Men vi visste inte då att vi aldrig mer kommer komma hem.