Den andra graviditeten

Ja, vi såg fram emot att bli föräldrar så vi började försöka bli gravida direkt efter skrapningen. Det hade ju gått så enkelt första gången! Men dagarna gick och mensen kom. Månaden efter hände samma sak. Och månaden därpå. Och månaden därpå. Hade något hänt med min kropp i och med skrapningen? Kunde vi bli med barn igen? Tålamod, tålamod...

Jag köpte ägglossningsstickor och vi kämpade på. Men mensen dök upp punktligt varje månad. Månad lades till månad och vi var framme vid beräknat förlossningsdatum, den 7 juli. Ingen ny graviditet på gång. Jag minns hur sorgsen jag var och hur misslyckad jag kände mig. Det kändes som att jag svek min man, våra familjer och mina syskonbarn. Det skulle ju ha varit så kort tid mellan Knodden och hans/hennes kusiner, det skulle ju varit så perfekt! Tiden gick som sagt... Men så en dag i augusti fick vi vårt efterlängtade plus. Jag hoppade och dansade av glädje, grät några tårar och jag och min make var så lyckliga.

Men så kom oron. Skulle vi bli lurade denna gång också? Skulle detta lilla mirakel stanna? Skulle vi få uppleva lyckan att bli föräldrar? Vi var på två vaginala ultraljud och allt såg bra ut, vi började försiktigt tro att det skulle gå vägen. Vi var på ultraljud i v12 och i v18 och allt såg så fint ut. På ultraljudet i v18 ville Mini inte riktigt vara med på kort och jag minns hur vi skrattade och skojade om det.

Det var en perfekt graviditet. Hela tiden hade jag bra värden och hjärtljuden var höga och stabila. Jag njöt i fulla drag och kände mig vacker. Jag älskade min mage och var så lycklig. Jag skulle bli mamma. Min man skulle bil pappa. Vi skulle bli en familj i början av maj 2008. Livet var perfekt!

Vi köpte barnvagn och spjälsäng. Vi renoverade hemma och förberedde för barnrum, fastän Mini skulle sova hos oss första tiden. Vi köpte bilar och små söta kläder, vi planerade, förberedde, längtade och älskade varandra. Vi läste på om vad som händer med bebisen, vecka för vecka, och vi tog kort på den växande magen varje söndag. I stort sett allt vi gjorde kretsade kring det nya livet som skulle börja i början på maj. Livet var helt underbart! Aldrig någonsin har jag varit så lycklig och aldrig någonsin har jag mått så bra. Jag skulle bli mamma. Min man skulle bli pappa. Vi skulle bli en familj.