Andas in, andas ut

Jag börjar få panikkänslor inför begravningen på torsdag. Hur ska jag klara av att begrava min egen son? Mitt älskade lilla barn i den vita, lilla kistan. Hur klarar någon människa av det? Sitt eget kött och blod, sin älskade, efterlängtade framtid.

Jag andas in genom näsan och ut genom munnen som vi lärde oss på föräldrakursen. Andas in. Andas ut. Men mot den här smärtan hjälper det inte. Mot den här smärtan finns ingen lindring.

Nils, jag tänker på dig hela tiden. Du finns i mitt hjärta för alltid.

Mamma saknar dig.