Saknaden efter Nils växer hela tiden, tomrummet i bröstet förgör oss. Jag önskar att han kunde komma tillbaka, men jag vet att det inte går. Jag vet att det inte finns någon tröst. Jag vet att det aldrig kan bli bra igen.
Dagarna går, men de saknar mening.
Nils, vi glömmer aldrig stunderna tillsammans med dig. Mamma och pappa älskar dig. Du gjorde oss till världens stoltaste föräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar