I dag har mamma och pappa planterat nya blommor på din grav, Nils. Vi låg på knä bredvid varandra och grävde i jorden samtidigt som regnet började falla.
Varje gång jag går in i ditt rum så luktar jag på din lilla pyjamas, Nils. Din lukt sitter kvar och jag blundar så hårt jag kan och andas in och minns hur det var när du var här hos oss. Minns hur livet var perfekt men ändå inte eftersom jag visste hur det skulle sluta och att det skulle ta slut. Minns hur livet och döden var här på samma gång. Minns hur det kändes att hålla dig och pussa dina små läppar. Minns hur jag var lycklig.
En bit av mig dog tillsammans med dig, Nils. Jag vet inte än hur stor bit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar