I morse var det stjärnklart när jag satte mig i bilen, Nils. Jag tittade upp mot himlen och saknade dig. På fredagar åker mamma till stan och pratar med en tjej. Jag pratar om dig, men mest om mig. Vad gör ett barn med sin mamma? Vad gjorde din död med mig? Och vad gjorde din alltför korta stund i min famn med mig?
Nu går jag en promenad i solen. Det är nästan så att den kyler i stället för att värma. Vatten porlar invid isens kant. Några fåglar kvittrar och skriker. Jag saknar dig Nils. Jag vet att jag sagt det så många gånger men jag saknar dig. Jag saknar dig! Kanske borde jag skrika.
Är jag vattnet som porlar eller är jag isen som ligger på? Vem av alla stjärnor är du? Vem av alla stjärnor är jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar