Fina fyraåring!

Mamma är tung Nils, så tung man blir av snart fyra år av sorg. I dag för fyra år sedan spirade våren och livet. Gräset hade vuxit så pass mycket att mamma gick fram och tillbaka, fram och tillbaka med gräsklipparen på vår tomt. Du låg i mammas mage och skulle inte komma ut förrän i början på maj.

Men vilan, solen på trappan, gräsklippningen och mammas och pappas längtan efter dig gjorde att du föddes redan morgonen därpå. Det är nu fyra år sedan.

Minnet av din varma kropp när du kom upp på mitt bröst klockan 8.10 på fredagen den 25 april 2008 gör mamma glad och lycklig. Inget ögonblick kan förändra livet mer än det.

Jag minns hur jag satt i soffan med dig i knät och vi hade ögonkontakt. Jag minns hur jag försökte få dig att skratta, fastän det var omöjligt. För inga veckogamla bebisar kan skratta! Men minnet av det gör nu mamma varm av glädje. Minnet av att du fick vara min bebis och ligga i min famn och att jag fick skratta med dig gör mig varm och alldeles stel.

För nu sitter mamma i samma soffa och försöker att andas tillsammans med din pappa. Näsan når precis över vattenytan. Men mamma är tung, Nils. Mamma är så tung.

Mamma borde inte sitta här, mamma borde blåsa ballonger och slå in presenter till en förväntansfull liten pojke som skulle fylla fyra i morgon. Mamma borde inte gråta. Du borde inte vara död, du som nyss föddes. Du som nyss lades upp på mitt bröst och för alltid förändrade mitt liv.

Du borde vara här, Nils! Du borde haft svårt att somna av förväntan just i kväll. Du borde ha ropat på mamma att du inte kunde somna. Du borde fått blåsa ut fyra ljus på din tårta i morgon. Mamma borde ha fått pussa din mjuka kind.

Ditt hjärta borde ha gått att laga.

Mamma måste sova snart Nils, det är en viktig dag i morgon. Dina syskon, mamma och pappa ska ha kalas. Fyraårskalas!

Sov gott min fina son. Sov gott älskade Nils!